Jag tog mig en skön förmiddagspromenad igår i stället för att städa sovrummet. Det blåste hemskt, men vi har ju skogen så nära och där är det alltid behagligt att gå. Det tog emot till att börja med, men efter ett par stretch-omgångar kändes det bättre. Jag gick först ned mot Djurgårdslundsvägen, men när jag kom dit blåste det så hemskt, så jag vände in i skogen igen.
Vad tänkte den här hundägaren, som plockade upp efter sin jycke och sedan kastade påsen, inklusive innehåll, på marken? Är det bättre att det ligger en plastpåse ute i naturen än en klick hundskit? Orkade hen inte bära med sig påsen? Det vore ju bättre att tömma ur innehållet på något lämpligt ställe bland buskarna och ta med påsen hem. Kollar man upp vad det är för bajspåsar man köper? Det hjälper inte att skylla på att de är nedbrytbara. Så här skriver bland annat Gibbon om sina gröna bajspåsar:
Gibbon Bajspåse, nedbrytbar Grön är hundbajspåsar som är gjorda i biologiskt nedbrytbar plast. Nedbrytningen börjar efter cirka 18 månader och tar ungefär 3 år innan påsen är helt nedbruten. Framtagna med miljön i åtanke. 50-pack.
När jag vimsat runt på skogsstigarna ett tag hamnade jag på Vallekvior igen och satte kurs hemåt. Det var en behaglig promenad och Fitbit var nöjd med mig och rapporterade 4 km och nästan 7000 steg.
När jag kom hem var det dags för en sen lunch och sen kokade jag plommonmarmelad. Anledningen till det är att jag har gått på en nit igen! Jag har tittat på förpackningarna med vackra italienska plommon, som Konsum lockat med nu ett tag. De ser så läckra ut och i onsdags kunde jag inte stå emot utan köpte en förpackning och blev grymt besviken när jag kom hem och provsmakade ett. De var inte goda alls!
Men jag vill ju inte kasta mat och de kostade en bra slant, så jag gjorde ett försökt att göra något av dem. Jag kärnade ur plommonen, skar dem i små bitar och kokade dem med lite vatten, socker (både vanligt och syltsocker) saften från en halv pressad citron, lite kanel och citronpeppar och sen fick det koka ett bra tag. Det blev ett väldigt bra resultat, så det kan jag tänka mig att göra om. Jag tror att marmeladen kan bli väldigt god till en bit ost också.
I dag får man tänka sig för lite extra innan man drar igång med någonting, för det är otursdagen fredagen den trettonde. Jag bryr mig inte så mycket om det, men Åke däremot tyckte att det var en väldigt otrevlig dag. Jag tror i alla fall att jag ska våga mig på att ta en vända med dammsugaren på förmiddagen. Solen lyser lite svagt den här fredagsmorgonen, men risken för regn i dag ligger på 100% påstår väderprofeterna, så jag får väl snabba på och kasta ut mattorna medan det ännu är fint väder.
Trevlig fredag!
Livet efter 80 