Etikett: Väder

….Tredjedag jul är det i dag och gråvädret är tillbaka, men ännu är det milt med runt +5º. Många har nog tagit ett par extra lediga dagar, för den här julen är verkligen ”arbetarnas jul”.  Jag har ju varit dagledig länge nu, men när jag jobbade som anställd, brukade jag alltid arbeta i mellandagarna, eftersom jag inte hade några småbarn på de tiden och det var rätt trevligt att jobba då, för även på arbetsplatsen fanns helgkänslan just i juletid.

I helagotland.se kan man läsa en artikel i dag med rubriken  Vintern då Gotland hölls i ett köldgrepp Vintern det gäller var 1987 och det året skulle jag söka arbete efter att ha pluggat ekonomi tre terminer på Komvux. Vi avslutade utbildning med höstterminen 1986 och jag förstod, att nu gällde det att komma ut i arbetslivet illa kvickt, om jag skulle få någon anställning. Jag insåg att en 47-årig före detta bondmora, som inte varit ute på arbetsmarknaden på 25 år, nog inte var så attraktiv precis.

En av mina kurskamrater hade en pappa som drev en redovisningsbyrå i Burgsvik på södra Gotland och hon tipsade mig om att han behövde hjälp när det blev deklarationstider. Jag kontaktade honom och vi kom överens om att träffas. Det är ju lite dryg 4 mil att köra till Burgsvik, det gick ingen buss och vi hade bara en bil, men jag ville trots det göra ett försök. Glad i hågen körde jag dit för att presentera mig. Solen sken, vägen var perfekt – det var väl ingen konst att köra till Burgsvik! Vi kom överens om att jag skulle börja den 12 januari.

I januari 1987 fick vi en riktigt vargavinter. Det var hemskt kallt och det kom massor av snö och dessutom blåste det. 9 januari var det -15º och snöstorm och så fortsatte det dag efter dag. Skolorna var stängda i flera dagar och på Stenstugu kämpade Åke med snöröjning. Vi behövde åka på banken en dag och de blev väldigt förvånade när de fick se oss och frågade om vi åkt skidor till Klintehamn, för de hade hört att vägarna var avstängda.

Måndagen den 12 januari var läget oförändrat och jag skulle till Burgsvik! Och jag försökte, men efter någon mil fick jag ge upp och vände hem igen. Jag vågade helt enkelt inte fortsätta. Det var bara att ringa till min nya arbetsgivare och han var förstående och tyckte att jag varit klok. Lika illa var det på tisdagen, men onsdagen den 14 januari lyckades jag ta mig ut till Burgsvik för första gången sedan intervjun. Sedan blev vädret mera normalt och det var bara en gång till i slutet av januari,  som jag stannade hemma på grund av snöstorm.

Nu blev jag ändå inte så långvarig på min nya arbetsplats och inte fick jag vara med om någon deklarationssäsong,  för tisdagen den 21 april 1987 började jag en ny anställning på Mälarskog i Klintehamn, men det är en annan historia……

Ha en skön tredjedag jul!

Det är en gråmulen onsdag med någon enstaka plusgrad och snön som ännu ligger kvar på träden smälter bort mer och mer. Dripp, dripp, dropp!

Hoppas att den här fina snögubben klarar angreppet av gumman Tö och får stå kvar till julafton, men jag tror inte att det är mycket hopp för den.

Igår var jag på Kupan och jobbade som vanligt på tisdagarna och den här veckan har vi 50% rabatt på alla julsaker, inklusive julgardiner och juldukar. Jag tyckte att vi hade så hemskt mycket julpynt när vi började plocka fram det, men nu är det inte mycket kvar faktiskt. Det var hur som helst en trevlig eftermiddag och vi var nöjda med dagskassan.

På hemvägen var jag inne på Konsum och handlade, för det är ständigt något som är slut. Jag tycker att jag antecknar efterhand som förråden sinar, men igår morse fanns det inga toarullar kvar när jag skulle fylla på i hållaren och inte hushållspapper heller och dessutom tog jag fram den sista förpackningen pappersnäsdukar.

När jag äntligen kom hem var klockan nästan fem och när jag plockat reda på det jag handlat,  hamnade jag framför tv:n för att få se tisdagens avsnitt av Hemma igen. Den serien har jag verkligen fastnat för.

En rolig del av julstöket är avklarad, men inte riktigt, för ännu saknas etiketterna

När barnen var små samlade jag de inslagna paketet i salsfarstun, efterhand som jag köpte dem och för att barnen inte skulle veta vem som skulle få vilket paket, satte jag inte på adressetiketterna förrän sent på kvällen före julafton då de gått och lagt sig. Bosse påstår dock, att han varit expert på att pilla upp paketen långt innan jag satte etiketter på dem och kolla innehållet, utan att jag märkte det. Om han nu verkligen gjorde det, så var han skicklig, för jag  upptäckte det aldrig.

Nu är det ingen nyfiken liten sork eller tös som pillar upp snören och tejp och undersöker julklapparna och nog saknar man den tiden. Det var en jobbig, men mycket tillfredsställande och rolig tid i livet som jag verkligen saknar.

Mammas tomte, lite sliten, sprucken och skamfilad, men ack så kär, är givetvis framplockad i år också.

Trevlig onsdag!