Den här lördagsmorgonen jagade solen upp mig redan vid sjutiden, men jag hann inte mer än ur sängen, så var den försvunnen bakom molnen igen och det ser ut att bli en grå och regnig dag, precis som det varit i stort sett hela veckan.
Bloggutmaningen i dag handlar om sorg – Orsakullan har valt rubriken När jag mötte sorgen.
Sorg kan man uppleva av många olika anledningar, beroende på var i livet man befinner sig. Som barn kan det innebära stor sorg att man inte får den där julklappen man väntat sig, att man får gå tillbaka med hundvalpen, som man släpat med sig hem, eller att man inte får åka till moster Greta och morbror Olle, när väskan är packad och allt. Att busschauffören inte släppte in en ensam femåring med en liten väska i bussen, är ju inte så konstigt, men mamma pratade om hur jag sprang efter den och grät när den körde iväg utan mig. Det var sorg!
Som tonåring möter man ofta sorgen när vänner och kanske framför allt den man trott sig vara älskad av, sviker och då är det verkligen sorg på allvar, för aldrig är väl känslorna så starka som under de här åren.
Om sorgen innebär att en människa har lämnat det här jordelivet, så fick jag uppleva det för första gången i tioårsåldern, när Tant Lina, pappas Mostis gick bort.
Foto lånat från kusin Göran
Tant Lina, som egentligen hette Carolina var farmor Ebbas syster, hon var ogift och hon bodde i Klintehamn tillsammans med sin bror och hans familj och jag var ofta där och hälsade på när jag var ute och ”rände i stugorna”, för tant Lina var så snäll. När hon hade syjunta brukade jag vara med och sitta där bland tanterna och sticka. Jag kommer ihåg att jag stickade på en röd tröja och jag kan ännu minnas hur det lite sträva garnet kändes i mina svettiga händer och stickningen blev så hård, så hård. Jag tror aldrig att den där tröjan blev färdig.
När tant Lina dog var jag var lite drygt 10 år och hennes begravning var den första jordfästning jag var med på och jag har faktiskt inga minnen av den. Det kanske var så känslosamt och jobbigt, så att jag omedvetet har förträngt händelsen. Men jag sätter en blomma då och då på tant Linas grav och tänder ett ljus för henne till Allhelgonahelgen.
En skön lördag önskar jag alla!
Livet efter 80 