Bohemian Raphsody – Borttappat

Visst var filmen bra! Men som vanligt när det gäller filmer om musiker, så blir det väldigt mycket musiksnuttar. Man sitter hela tiden och längtar efter att få höra en hel låt, så slutet av filmen som skildrade Live Aid-galan 1985 kom som en ren befrielsen och så den ”riktiga” Freddie Mercury förstås, medan eftertexterna rullade.

Igår kväll när jag skulle gå iväg till Rondo fick jag se att det hade kommit någon typ av nederbörd och dessutom hade det fryst på, så det var fruktansvärt halt. Jag tassade iväg, väldigt försiktigt längs vägkanten för att undvika att halka.

I dag är det soligt och fint igen, men det är halt på vägarna och Radio Gotland rapporterar att det varit ett par olyckor, men ingenting allvarligt.

Fridolf är här hos mig i dag igen.

I dag hämtade jag honom och körde direkt hit till Odvalds, för jag ville inte ut och gå på de hala osandade vägarna,  men nu har vi varit ute på en promenad i Valleskogen och det var hur skönt som helst. Fridolf fick gå lös en liten stund, men så kom det en cyklist med en fransk bulldogg och då stack han iväg för att hälsa på dem och att jag skrek STANNA brydde han sig inte alls om. Som tur var gick mötet bra, men efter det blev det koppel på.

Här är vi strax framme vi Gotlandshems Odvaldsområde.

Ungefär när vi hunnit hit upptäckte jag att jag tappat en bajspåse. Jag, som tidigare ondgjort mig i bloggen över hundägare som plockar upp hundbajsen, men sedan kastar in påsen med sitt innehåll i en buske, har alltså slarvat bort en svart påse med en liten hundkorv i. Gå tillbaka och leta reda på den? Nej, så energiskt är jag faktiskt inte, för den producerades alldeles i början på vår promenad. Hittar du en bajspåse på Barkan, så är den alltså inte kastad, utan tappad. Vi kan kanske ta samma tur i morgon och se om den ligger kvar?

Trevlig måndag!

Det var synd om mig

I dag är det ingen Fridolf här, så på förmiddagen var jag ute och rustade lite. Det är mulet och bara ett par grader varmt i dag, men det är ju inte annat att vänta den här tiden på året och är man bara ordentligt klädd, så är det ganska behagligt att vara ute i alla fall. Jag tömde och tog bort de sista krukorna både på framsidan och baksidan. I rabatten på baksidan hade jag lite höstanemoner som skulle klippas ner också. Nu är allt klart och alla redskap inplockade.

Den här fina cyklamen fick jag av Ann-Marie i årsdagspresent och den har stått ute hela tills i dag i kökshörnan.
Nu har jag tagit in den och hoppas att de kan fortsätta att blomma ett tag till.
När jag ändå var ute och höll på satte jag upp julbelysningen också. Jag bara provtände den för att se att allt fungerade. Några lampor lyser inte, men de gör inte så mycket. På lördag tänds den på allvar för första gången.

Till rubriken: 

Efter lunchen i dag satt jag och förde över några saknade inlägg från våren 2010 och tyckte riktigt synd om mig själv. Så mycket besvär jag hade med ryggen på den tiden och ingen annan hjälp än värktabletter fick jag. Jag var på flera läkarbesök och jag var hos sjukgymnasten, men ingen begrep vad alla mina konstiga symtom berodde på.  I inläggen spekulerar jag kring om det kan ha varit njurarna eller om jag hade lungcancer eller något annat allvarligt. Ingen brydde sig och någon röntgen var det inte tal om, trots att jag tidvis inte kunde få in benen i bilen utan att lyfta in dem med händerna.

Tänk om jag fått rätt diagnos redan då och fått börja äta bisfosfonater för min osteoporos innan kroppen blivit så förkrympt och vanställd. Jag vet att det finns väldigt många som har det värre än jag, men när jag står naken framför spegeln ser jag en vanställd kropp. Så är det bara!

Nu spelar det i och för sig ingen större roll, för det är ingen som bryr sig om hur jag ser ut nu. Någon gång runt 60-70 år blir man ganska osynlig. Åke kunde alltid peppa mig och även sedan jag börjat krympa och bli sned, sa han alltid: ”Du är så fin, du har en kropp som en ung tös” och det viktigaste var ju vad han tyckte.

Nu har jag juli 2010 kvar att föra över, få se vad jag hittar för elände där. 😇

Trevlig helg!

Fem en fredag v 46 – Om igen

Blå himmel  och solsken! Det var länge sedan och det känns otroligt härligt. Jag har farit runt med dammtrasan ett tag nu på förmiddagen, för som vanligt; när solen tittar in inser man att det behövs. Nu ska jag gå ut på en promenad en stund medan det är så vackert väder. Dammsugning och avslutning på det här inlägger får vara tills jag kommer hem. På återseende!

Himlen över Odvalds i dag kl 10.15

Nu är klockan snart tolv och jag är tillbaka igen. Det var skönt ute, men solen försvann ganska kvickt och  himlen blev lika grå igen, som den varit den senaste tiden, men plötsligt skingrades molen igen och nu är det soligt.  Snart är det dags för lunch och jag lyxade till det med en skiva färdiggrillad fläskkarré i dag, så det är bara att ordna lite potatis och sallad till den…..

…men först är det dags för Fem en fredag och temat som elisamatilda valt den här veckan är Om igen. Fler som grubblat över de här frågorna hittar du bland kommentarerna i elisamatildas inlägg.

1. Har du en dag i ditt liv du skulle vilja repetera om, och om igen?
Det finns många dagar jag skulle vilja uppleva igen och just den här årstiden blir det något sommarminne. En lat dag på Recanatistranden på Sicilien tillsammans med Eva, lunch på Sikelia och så tillbaka till solstolen igen. Det skulle jag inte ha något emot en repris av.

2. Om du fick uppleva en händelse i ditt liv på nytt, vilken skulle det vara? 
När våra barn föddes t ex. Kanske inte själva förlossningen förstås, men stunden efteråt när man låg där med dem på bröstet och hade kollat in att alla fingrar och tår fanns med. Den känslan går nog inte att överträffa

3. Vilken dag på veckan skulle du helst skippa? 
 Torsdag tycker jag är en ganska onödig dag. Den skulle jag kunna tänka mig att hoppa över.

4. Vilken låt hade du senast på hjärnan? 
Om man bortser från fråga nr 5, som satte igång minnet, så var det nog Alice med Prospettiva Nevski. Jag snubblade över den av någon anledning och den har jag lyssnat på och gnolat många gånger den senaste tiden.

5. Hur många gånger har du sett den film du tittat på flest gånger?
Inte den blekaste aning! Det finns ett antal filmer som jag sett många, många gånger; Notting Hill, Fyra bröllop och en begravning, Återstoden av dagen, Gudfadernfilmerna, Glenn Miller story med flera.

En särskild plats i mitt hjärta har den här filmen, som jag tror hette Jag sjunger för dig på svenska. Jag var tretton år, gick på läroverket i Visby och var inackorderad hos en målarmästare på Tranhusgatan. Veckopengen var inte så stor, men den vecka  den här filmen gick på Röda Kvarn på Mellangatan, såg jag alla föreställningar. Jag lånade pengar av mina inackorderingskamrater och skam till sägandes är jag nog ännu skyldig en av dem ett par kronor.

Trevlig fredag!