Etikett: Nostalgi

Triddagen eller…..

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

….Tredjedag jul är det i dag och gråvädret är tillbaka, men ännu är det milt med runt +5º. Många har nog tagit ett par extra lediga dagar, för den här julen är verkligen ”arbetarnas jul”.  Jag har ju varit dagledig länge nu, men när jag jobbade som anställd, brukade jag alltid arbeta i mellandagarna, eftersom jag inte hade några småbarn på de tiden och det var rätt trevligt att jobba då, för även på arbetsplatsen fanns helgkänslan just i juletid.

I helagotland.se kan man läsa en artikel i dag med rubriken  Vintern då Gotland hölls i ett köldgrepp Vintern det gäller var 1987 och det året skulle jag söka arbete efter att ha pluggat ekonomi tre terminer på Komvux. Vi avslutade utbildning med höstterminen 1986 och jag förstod, att nu gällde det att komma ut i arbetslivet illa kvickt, om jag skulle få någon anställning. Jag insåg att en 47-årig före detta bondmora, som inte varit ute på arbetsmarknaden på 25 år, nog inte var så attraktiv precis.

En av mina kurskamrater hade en pappa som drev en redovisningsbyrå i Burgsvik på södra Gotland och hon tipsade mig om att han behövde hjälp när det blev deklarationstider. Jag kontaktade honom och vi kom överens om att träffas. Det är ju lite dryg 4 mil att köra till Burgsvik, det gick ingen buss och vi hade bara en bil, men jag ville trots det göra ett försök. Glad i hågen körde jag dit för att presentera mig. Solen sken, vägen var perfekt – det var väl ingen konst att köra till Burgsvik! Vi kom överens om att jag skulle börja den 12 januari.

I januari 1987 fick vi en riktigt vargavinter. Det var hemskt kallt och det kom massor av snö och dessutom blåste det. 9 januari var det -15º och snöstorm och så fortsatte det dag efter dag. Skolorna var stängda i flera dagar och på Stenstugu kämpade Åke med snöröjning. Vi behövde åka på banken en dag och de blev väldigt förvånade när de fick se oss och frågade om vi åkt skidor till Klintehamn, för de hade hört att vägarna var avstängda.

Måndagen den 12 januari var läget oförändrat och jag skulle till Burgsvik! Och jag försökte, men efter någon mil fick jag ge upp och vände hem igen. Jag vågade helt enkelt inte fortsätta. Det var bara att ringa till min nya arbetsgivare och han var förstående och tyckte att jag varit klok. Lika illa var det på tisdagen, men onsdagen den 14 januari lyckades jag ta mig ut till Burgsvik för första gången sedan intervjun. Sedan blev vädret mera normalt och det var bara en gång till i slutet av januari,  som jag stannade hemma på grund av snöstorm.

Nu blev jag ändå inte så långvarig på min nya arbetsplats och inte fick jag vara med om någon deklarationssäsong,  för tisdagen den 21 april 1987 började jag en ny anställning på Mälarskog i Klintehamn, men det är en annan historia……

Ha en skön tredjedag jul!

Jag hissar flaggan för det tredje decemberbarnet

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade
Tack Bosse!

Det är lite ljusare i dag och jag ska ta en vända med dammtrasan och dammsugaren om en stund, men först ska jag vila ryggen lite här vid datorn. Jag har bäddat rent i sängen och kört i gång en maskin tvätt och sängbäddning gillar inte min rygg, men det går fort över bara jag får sitta ner ett tag.

I dag fyller yngste sonen ”De lille” 46 år. När han föddes var jag 32 år och kände mig jättegammal där på BB bland alla 20-åringar, för då var det fortfarande populärt att skaffa barn tidigt. I dag börjar man inte fundera på det förrän man är i 30-årsålder och kanske ännu lite till.  

Eva och Bosse var 11 respektive 9 år och med den där nya lilla krumeluren trodde jag att jag skulle ha småbarn länge, länge, men ack så fort tiden gick.

När jag fick Eva o Bosse var jag så ung och jag skulle vara så duktig och hinna med och kunna allting och dessutom fanns ju farfar och farmor i huset och de tog så gärna tog hand om barnen. Jag tror väl inte att jag försummade dem, men jobbet i jordbruket och i ladugården gick i första hand och även om de hade oss hemma och fick följa med både på traktorer, i åkrarna och i ladugården, så var det på våra villkor. Det finns en hel del jag ångrar.

När Krister föddes var det helt annat. Jag var äldre och förståndigare och hade lättare att inse vad som var det viktigaste i livet och det var definitivt inte att imponera på släkt och grannar.

Grattis Krister!

Fem en fredag v 51 – Nu är det jul igen

av Ingrid, publicerad i Bloggteman

Jag kom upp sent i dag, för igår kväll var jag hos en granne på julkaffe. Det var en väldigt trevlig och välsmakande kväll med glögg och tillbehör till den och sedan kaffe och goda bakverk och ett fat med knäck och ischoklad som avslutning. Det blev ganska sent, men jag satte ändå på tv:n när jag kom hem och satte mig för att koppla av en stund innan jag skulle gå till sängs, men jag började känna mig nervös och konstig och förstod att det var en flimmerattack på gång. Jag gick och tog en extra tablett, men det hjälpte inte.

När klockan var tolv gick jag ändå och la mig och lyckades konstigt nog somna, men sov bara ett par timmar och vaknade svettig och orolig. Jag gick upp en vända, men gick till sängs igen och somnade om och även om jag drömde en massa konstiga saker, så sov jag ändå tills mobilen pep till när klockan var halvåtta. Då var det stilla och lugnt i bröstet igen och jag låg kvar en timme och bara njöt av friden.

Jag köpte mig en amaryllis och några hyacinter igår i Hemse

I dag är allt ok igen och jag har just kommit hem efter att ha varit ute på en promenad i skogen. Nu tänkte jag egentligen fredagsstäda, men man ser ju inte lorten i mörkret, så jag satsar på att det blir ljusare i morgon. Tvättmaskinen är i alla fall igång, så lite nytta gör jag trots allt.

Dagens tema i  Fem en fredag som elisamatilda valt den här veckan är Nu är det jul igen. Fler som grubblat över de här frågorna hittar du bland kommentarerna i elisamatildas inlägg.

1. Vilket är ditt tidigaste julminne?
Jag har över huvud taget inte så många tidiga minnen och det jag tror mig komma ihåg, är nog sådant som mamma har berättat, men julgranen har en särskild plats i mitt hjärta, för jag kommer ihåg hur fantastiskt det var när man kom ner på julaftons morgon och den stod där nyklädd och fin.

2. Hur firade du jul som barn?
Vi firade gemensam jul med de av mina fastrar och farbröder som bodde i Klintehamn. På julafton var vi hemma hos faster Magnhild och farbror Moppe och där fanns även kusin Göran och hans mormor Hildur och så faster Nanny och farbror Knut.
På juldagen var de hemma hos oss och mamma bjöd på inkokt lax och annandagen firades hos faster Nanny och farbror Knut. Det var riktiga släktkalas!
På nyårsafton var vi alltid hos faster Magnhild och farbror Moppe och han smällde av fyrverkerier som, åtminstone en gång, spräckte fönsterrutor hos en del grannar och även en och annan ruta i Donnerska huset sprack.

3. Vad är ett måste på julbordet? 
Skinkan är kungen på julbordet och den åtföljs av sillsalladen Vi äter alltså sillsallad till skinkan och det har förvånat många, men jag tror att vi har omvänt en del tvivlare. Sen är det sillen förstås! Skinka och sillsallad, det är allt man behöver egentligen. Prinskorv, köttbullar, olika laxar och jansson äter man ju året runt.

4. Har du någon tradition kopplat till att klä granen?  
Klä granen och all annan julpyntning ska enligt våra traditioner ske dagen före julafton. Inga juldukar, pinglor och tomtar fick plockas fram innan dess. Nu har det ändrats och nu har jag ingen riktigt gran, utan bara en liten bordsgran i plast och den är redan på plats och julbocken och tomten också..

5. Vad gör du med de julkort du får? 
Alla julkort sparas årsvis i plastpåsar och förvaras i en låda. Jag hade massor när vi flyttade och då kastade jag alla gamla kort, men nu har jag börjat på ny kula igen.

Trevlig fredag!

Tisdag o onsdag före jul

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Det är en gråmulen onsdag med någon enstaka plusgrad och snön som ännu ligger kvar på träden smälter bort mer och mer. Dripp, dripp, dropp!

Hoppas att den här fina snögubben klarar angreppet av gumman Tö och får stå kvar till julafton, men jag tror inte att det är mycket hopp för den.

Igår var jag på Kupan och jobbade som vanligt på tisdagarna och den här veckan har vi 50% rabatt på alla julsaker, inklusive julgardiner och juldukar. Jag tyckte att vi hade så hemskt mycket julpynt när vi började plocka fram det, men nu är det inte mycket kvar faktiskt. Det var hur som helst en trevlig eftermiddag och vi var nöjda med dagskassan.

På hemvägen var jag inne på Konsum och handlade, för det är ständigt något som är slut. Jag tycker att jag antecknar efterhand som förråden sinar, men igår morse fanns det inga toarullar kvar när jag skulle fylla på i hållaren och inte hushållspapper heller och dessutom tog jag fram den sista förpackningen pappersnäsdukar.

När jag äntligen kom hem var klockan nästan fem och när jag plockat reda på det jag handlat,  hamnade jag framför tv:n för att få se tisdagens avsnitt av Hemma igen. Den serien har jag verkligen fastnat för.

En rolig del av julstöket är avklarad, men inte riktigt, för ännu saknas etiketterna

När barnen var små samlade jag de inslagna paketet i salsfarstun, efterhand som jag köpte dem och för att barnen inte skulle veta vem som skulle få vilket paket, satte jag inte på adressetiketterna förrän sent på kvällen före julafton då de gått och lagt sig. Bosse påstår dock, att han varit expert på att pilla upp paketen långt innan jag satte etiketter på dem och kolla innehållet, utan att jag märkte det. Om han nu verkligen gjorde det, så var han skicklig, för jag  upptäckte det aldrig.

Nu är det ingen nyfiken liten sork eller tös som pillar upp snören och tejp och undersöker julklapparna och nog saknar man den tiden. Det var en jobbig, men mycket tillfredsställande och rolig tid i livet som jag verkligen saknar.

Mammas tomte, lite sliten, sprucken och skamfilad, men ack så kär, är givetvis framplockad i år också.

Trevlig onsdag!

Gotlandslimpa

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

Tredje söndagen i advent är det i dag och ute ser det lite vintrigt ut. Det har kommit ett tunt lager snö, som gjort åtminstone taken vita, men gräset lyser ännu grönt. I dag ska vi ut och äta julbord och i år blir det ett nygammalt ställe, Warfsholms pensionat. Jag hade trott att jag skulle kunna ta en promenad dit, men det ser halt och besvärligt ut, så jag får nog ta bilen.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

I den årgång av Allnakku som jag använder står det att det är Truglimpus dag, trots att det är söndag.  En truglimpe är en gotlandslimpa där degen gjorts i ett trätråg.

När jag kom till Stenstugu hade jag ingen aning om hur man bakade gotlandslimpa och jag hade nog inte ens smakat en riktigt sådan,  men svärmor var specialist på det och hon bakade väldigt goda limpor. Hon brukade ofta skänka några stycken till julauktioner och fick, på den tiden (60-talet), den imponerande summan av 30:- per limpa.

Men även hon hade varit nybörjare en gång och hon berättade om det första julbaket hon var med om på Stenstugu. När hon, svärfar och de två äldsta barnen kom tillbaka till Sverige från Amerika och familjen bosatte sig på Stenstugu, bodde även svärfars två äldre syskon Amalia och Gustav där. Det närmade sig jul och det blev tal om julbak och Amalia tog in degtråget från ladan, där det stått sedan det använts förra gången. När svärmor fick se det blev hon förskräckt! Det var ju inte rengjort sedan förra baket! Så fick det ju inte se ut,  så i ett obevakat ögonblick satte hon igång och skurade tråget tills det var rent och fint.

Det skulle hon inte ha gjort. Amalia blev rasande, för nu var trågets jäsförmåga förstört, Det var de gamla degresterna i det som gjorde att degen jäste och blev så där härligt syrligt, som en riktigt gotlandslimpa är. Ja, ja, det blev väl jul det året också och Amalia blev säkert god på sin svägerska igen.

Här kommer ett recept på hur man bakar gotlandslimpor, men skam till sägandes måste jag erkänna att jag nog aldrig provat att baka det själv. I alla fall kan jag inte komma ihåg det. Det blir lätt så när man umgås med duktiga människor. Mamma var en väldigt duktig sömmerska, men inte lärde jag mig något av henne.😇

Gotlandslimpa

Degen slås i surt tråg kvällen före uppbakningen och tråget med degen bäddas in i filtar, så att den håller sig varm och börjar jäsa.

Ingredienser:
Cirka 10 kg rågsikt
9 l uppkokt vatten med 2 nävar salt och pomerans i.
Pomeransen hackas sedan fint, men blandas i degen först dagen efter.

Efter att ha jäst under natten knådas  degen med 2 hg jäst och mera rågsikt och får jäsa en gång till.

Då den jäst ordentligt arbetas 1 kg socker , ½ kg sirap och pomeransen i.

En av svärmors gamla träskålar som limpan fick jäsa i

Degen bakas sedan upp och lägges i skålar.

Jäses ½ tim och gräddas sedan i 150 grader varm ugn i ca 1 timme.

Svärmor Ruth

Var det gamla trätråget finns i dag vet jag inte. Kanske ligger det uppe på rindarna* på ladloftet.

Fast jag har ett svagt minne av att Bosse och en av hans kompisar, när de var i 10-årsåldern, körde iväg med tråget på en cykelkärra  och sedan  använde det som båt och seglade med det i en brya (en vät) hemma hos kompisen

* loft i en lada där man lägger otröskad säd, skulle över logen, ofta bestående av lösa bräder

Trevlig tredje advent! 

Det var synd om mig

av Ingrid, publicerad i Okategoriserade

I dag är det ingen Fridolf här, så på förmiddagen var jag ute och rustade lite. Det är mulet och bara ett par grader varmt i dag, men det är ju inte annat att vänta den här tiden på året och är man bara ordentligt klädd, så är det ganska behagligt att vara ute i alla fall. Jag tömde och tog bort de sista krukorna både på framsidan och baksidan. I rabatten på baksidan hade jag lite höstanemoner som skulle klippas ner också. Nu är allt klart och alla redskap inplockade.

Den här fina cyklamen fick jag av Ann-Marie i årsdagspresent och den har stått ute hela tills i dag i kökshörnan.
Nu har jag tagit in den och hoppas att de kan fortsätta att blomma ett tag till.
När jag ändå var ute och höll på satte jag upp julbelysningen också. Jag bara provtände den för att se att allt fungerade. Några lampor lyser inte, men de gör inte så mycket. På lördag tänds den på allvar för första gången.

Till rubriken: 

Efter lunchen i dag satt jag och förde över några saknade inlägg från våren 2010 och tyckte riktigt synd om mig själv. Så mycket besvär jag hade med ryggen på den tiden och ingen annan hjälp än värktabletter fick jag. Jag var på flera läkarbesök och jag var hos sjukgymnasten, men ingen begrep vad alla mina konstiga symtom berodde på.  I inläggen spekulerar jag kring om det kan ha varit njurarna eller om jag hade lungcancer eller något annat allvarligt. Ingen brydde sig och någon röntgen var det inte tal om, trots att jag tidvis inte kunde få in benen i bilen utan att lyfta in dem med händerna.

Tänk om jag fått rätt diagnos redan då och fått börja äta bisfosfonater för min osteoporos innan kroppen blivit så förkrympt och vanställd. Jag vet att det finns väldigt många som har det värre än jag, men när jag står naken framför spegeln ser jag en vanställd kropp. Så är det bara!

Nu spelar det i och för sig ingen större roll, för det är ingen som bryr sig om hur jag ser ut nu. Någon gång runt 60-70 år blir man ganska osynlig. Åke kunde alltid peppa mig och även sedan jag börjat krympa och bli sned, sa han alltid: ”Du är så fin, du har en kropp som en ung tös” och det viktigaste var ju vad han tyckte.

Nu har jag juli 2010 kvar att föra över, få se vad jag hittar för elände där. 😇

Trevlig helg!

Fem en fredag v 47 – Tacksägelse

av Ingrid, publicerad i Bloggteman

Klockan blev halv-nio och jag satt där i godan ro med min kaffekopp och GA, när jag fick höra på gotlandsradion att en lada på Södra Kustvägen stod i brand. Jag hade mina misstankar om vilken det var, men kunde ju ändå inte veta säkert, så jag var snabbt iväg för att åka och hämta Fridolf. Det var inte det enklaste, för både vägarna var avstängda och jag fick vända och köra Värsendevägen för att komma till Sicklings.

Det var den lada jag misstänkt och den stod i ljusan låga och ett stort svart moln av brandrök steg upp mot himlen. Fridolf och jag fick ta en sväng ner förbi Flisen för att kunna gå hem till mig på Odvalds. I dag kommer kanske matte hem och då lär han bli väldigt lycklig, annars verkar han finna sig rätt bra nu. 

 Det var hur många brandbilar och poliser som helst och närmare än så här kom vi inte. Det var en avspärrning på 300 m runt ladan på grund av explosionsrisk och den avspärrningen ska vara kvar i 24 timmar, så vi lär få gå via Flisen i eftermiddag också, för att ta oss till Sicklings.

I dag är det dags för Fem en fredag och temat som elisamatilda valt den här veckan är Tacksägelse och  med anledning av morgonens händelse hoppar jag över frågorna och kör mitt eget race.

Jag är otroligt tacksam över att huset på Stenstugu fortfarande finns kvar och inte strök med i branden vi hade den 2 februari 2010. Hade vi inte varit hemma och haft fungerande brandvarnare så hade huset brunnit ner. Minnet av den kvällen  dyker upp varje gång det pratas om bränder.

Trevlig fredag! 

Uppdatering 12.30: Radio Gotland meddelar nu att väg 140 förbi branden är avstängd t o m 19.00 i kväll.