Strömlöst i Hela Gotland

Det hade snöat lite i natt, men inte så mycket att det dolde gräset ens och när morgonmolnen lättade blev det soligt och fint. Jag hade några listor som skulle göra i ordning för SPF på förmiddagen, men när jag var klar med dem bestämde jag mig för att åka till Hemse och hämta föreningens program som Vuxenskolan meddelat var färdiga nu.

Det verkar som om mina Hemseresor är dåligt planerade, för är det inte slabbigt och slaskigt, så är det halt och besvärligt. I dag var det hårdpackad spårig snö, men trafiken gick i masiga 50-60 km/tim, så jag kände mig ganska lugn i alla fall. Förutom besöket på Vuxenskolan var jag på Högbyhallen och köpte toapapper. Ica´s toapapper är bäst tycker jag och Coop´s det absolut sämsta.

När jag kom tillbaka till Klintehamn åkte jag in till Suderviljan och köpte några rosor som jag åkte upp till Åkes grav med. I morgon skulle han ha fyllt 91 år.

Sedan fortsatte jag till Kupan, där jag var och lämnade av en närvarolista till ”kortoxarna” som sitter där och spelar varje onsdag eftermiddag. 7-8 stycken brukar de vara.

När jag sedan satt vid köksbordet och åt en sen lunch med radion påslagen, skorrade det till i den och sen blev det tyst. Det var ännu ett av våra evinnerliga strömavbrott. Som tur var hade jag batteri i radion, så det var bara att koppla om och lyssna vidare och snart kom det ett sms om att det var strömlöst ”i Hela Gotland”.

Jag fattar inte varför de säger och skriver i Gotland. Det retar mig lika mycket varje gång. Det måtte väl ändå heta Gotland. Man bor ju en ö, inte i. Hur kan det vara att de som sitter och sänder ut meddelanden till allmänheten är så dåliga på svenska? I det senaste VMA-meddelandet som gick ut när det stormade över ön skrev man:  Mäd anledning av  osv..

Nu blev inte strömavbrottet i dag så långvarigt som tur var. Elen var nog borta i ungefär en timme, men redan efter en halvtimme var elementen nästa kalla och det började bli så mörkt att det nästan inte gick att lösa korsord. Jag funderade på att gå efter ett stearinljus, men då tändes lamporna igen.

Trevlig onsdagskväll!

Nu ska jag bara kolla stavningen en gång extra innan jag klickar på publicera. 😁

Glöm mig – Skynda att älska

Det var kallt i morse, nästan -6º och det har varit mulet i stort sett hela dagen. Nu far det någon slags nederbörd i luften och temperaturen ligger runt nollan.

Igår läste jag färdigt Alex Schulmans bok om sin alkoholiserade mamma Lisette. Det är en bok som berörde mig mycket. De tidigaste minnesbilderna i  boken är försiktigt ljusa med två bröder i en lägenhet i Farsta, sommarhus i Värmland och solsemestrar i Spanien.

Men sedan förändras mamman. Hon stänger in sig i sovrummet, ligger till sängs och dricker i dagar, blir krävande och elak. Pappa Allan ser till att barnen är tysta, så att mamma får sova. ”Mamma är så sjuk, ni måste vara tysta.” Får hon inte lugn och ro kommer hon utrusande och gapar och skriker. Säger Alex något som hon inte gillar, straffar hon honom med att göra honom osynligt. Hon ser honom inte och hon svarar inte på tilltal. Om hennes missbruk är det förbjudet att tala. När släkten samlas för att titta på den vuxne Alex nyfödda dotter kommer mamman berusad, äter tårta med händerna och vägrar att ge barnet en enda blick. Efter det utvecklar Alex panikångest och han inser att 30 års tystnad måste brytas.

Genom 250 sidor kämpar Alex sig igeom det han har gemensamt med många barn till alkoholister, att försöka förstå hur en förälder kan välja alkoholen framför en själv och kanske också framför sig själva. Lisette Schulman gick till  slut med på att läggas in på ett behandlingshem och blev nykter, men förgäves väntade Alex på en ursäkt, ett tecken på att hans mamma var medveten om vad hon utsatt honom och hans bröder för. Ett förlåt, som han aldrig fick höra.

I dag laddade jag hem Skynda att älska, där Alex Schulman skriver om sin pappa och det är en helt annan bok. Så kärleksfull och så ömsint och med många anekdoter från den store tv-producentens liv.

Jag skrattade så att tårarna rann när jag läste beskrivningen av hur det gick när familjen fick den första ordbehandlaren och Allan skulle försöka använda den i stället för sin gamla Facit skrivmaskin. Han hamrade på tangentbordet till den stackars ordbehandlaren, så att tangenterna lossnade och det flög bokstäver över hela rummet och han svor och förbannade. Det slutade med att han återgick till sin Facit.

Jag har hunnit med halva boken; det har gått fem år sedan Allan Schulman dog och för första gången sedan han dog har Alex besökt sommartorpet, där de tillbringade alla sommarlov, men  han har inte kunnat förmå sig att gå in i faderns rum. Han har stått på tröskeln, men inte kunnat gå över den. Efter ett par dagar åker han därifrån och kontaktar då en terapeut. Det ska bli spännande att se vad terapeuten Leo drar för slutsatser.

Uppdatering kl 17.00: Nu har jag läst ut Skynda att älska också och Leo gjorde nog ett bra jobb med tanke på slutraderna i  den. ♥

 

I dag för 11 år sedan

                                                                                 

Måndagen den 21 januari 2008,  mycket växlande väder med risk för en skur då och då, ca 5º varmt.

Det är väl att vara optimist i överkant om man kallar den här tappra lilla vintergäcken, som jag hittade i trädgården idag, för ett vårtecken. 

Men även om det nog kommer både kyla och snö innan det går att prata om vår, så ger den hopp om livet.

Trevlig måndag!

Ny flytt

Det har varit ännu en solig och fin dag med temperatur runt nollan. Jag vaknade till ganska tidigt, gick upp en vända, drack lite vatten och gick och la mig igen. Det är ju lördag och då larmar inte mobilen förrän klockan halvnio.

Nu har jag just ätit en sen lunch, för när jag städat färdigt gick jag ut på en promenad. Det blev inte så långt i dag heller, för det var inte speciellt trevlig ute, men jag tog en vända in på Kupan och pratade med dem som jobbade i dag och så fick givetvis Konsum ett besök.

Titta så vackert de här tulpanerna åldras

Förmiddagen ägnade jag åt fredagsstädning, för igår blev det ingenting gjort och jag måste säga att det verkligen behövdes. Jag hann med det mesta innan Eva kom, för vi hade kommit överens om att genomföra en flytt i dag.

Jag har tröttnat på mammas doftranka och annonserat efter någon som vill ta över den och det ville Eva, så nu har den flyttat igen. Den börjar bli riktigt berest.

Jag köpte den till mamma i november 1996 när hon hade flyttat till Åvallegården och hon blev så glad över den. ”Men Ingrid”, sa hon. ”Har du köpt en doftranka?”  Hon älskade dem och hade alltid något exemplar i sina fönster. Där, i det lilla rummet på Åvallegården som bara hade ett fönster, stod den tills hon gick bort i juli 2002 och då fick den flytta hem till oss på Stenstugu.

När vi sedan flyttade till Odvalds på hösten 2011 fick den givetvis följa med hit. Här har jag ju inte så många fönster och den tar väldigt stor plats, även om jag försökt beskära de då och då, för att den inte ska bre ut sig allt för mycket. Så jag har som sagt blivit rätt trött på den. Nu får Eva ta hand om den, men vem vet, den kanske hamnar på Åvallegården igen? För kanske blir det min slutstation också …….

Nästa generation tar över

Nu ska jag sätta mig och läsa i boken jag laddade hem igår, Alex Schulmans  Glöm mig. Jag började på den igår innan jag gick till Lokalen och den verkar också vara bra och den berör mig verkligen. Hans beskrivning av hur han och hans syskon upptäcker att mamma är konstig ibland och hur de rättar in sig och förhåller sig till den nya situationen, kan nog alla som haft en förälder som missbrukat känna igen sig i och när det är en mamma måste det vara extra svårt. 

Trevlig lördag!

Rödhuvad sköldpadda

Tack för kommentarerna till mitt förra inlägg, men jag håller mig nog till den här bloggen i alla fall och krånglar inte till det med någon annan. Jag kommer säkert att hitta något jag inte gillar hos wordpress.com också och jag har redan upptäckt en del begränsningar som jag inte gillar.

Av Ernst Haeckel – Kunstformen der Natur (1904)

När jag var barn hade vi en granne som hade en sköldpadda. Det var nog ett väldigt exklusivt husdjur på den tiden och vi brukade stå uppe på balkongen och titta ner i deras trädgård, där den underliga varelsen, som var ganska stor, sakta gled fram över gräsmattan kedjad vid ett träd med andra ändan av kedjan fastsatt i ett hål i skölden. Det var en ganska sorglig syn och vi tyckte synd om den och hade lite svårt att förstå vad man egentligen hade den till.

Det var bra mycket bättre fart i min sköldpadda som for omkring här i natt. Den var så söt med sitt röda huvud och den lekte och sprallade och var så glad. Var den nu kom ifrån? Var i hjärnvindlingarna finns sånt här?

I dag skiner solen igen och det är någon enstaka plusgrad, men det blåser som attan. Det kunde jag konstatera när jag var ute i soprummet med lite skräp och så tog jag tagit fram bilen, för mågen ska låna den.

Själv ska jag till Kupan och jobba i eftermiddag och det räcker nog med promenaden dit som dagens motion. Annars hade jag kunnat ägna mig åt några sitårkar* fast jag är lite dåligt på det just nu. Stickat strumpor har jag inte gjort sedan jag stickade ett par till Åke av Luddeludd. Mina sitårkar tillbringar jag i tystnad framför dator- eller tv-skärm.

Han hade en präktig fäll, Ludde. Garnet var lite ojämnt och ganska stumt
och strumporna blev inte speciellt hållbara.

*Det är nu man skall sätta igång med sitårkar, arbete som utförs sittande. Förr lappade man fisknät, kardade ull och stickade strumpor. Nu finns många sitårkar att välja på och alla är bra, om man kan prata samtidigt.

Trevlig tisdag!

Vet du var det innebär…..

….att vändbädda?

Jag har bytt lakan i sängen i dag och då kom jag att tänka på förr i tiden när jag vändbäddade. Det var ett bra sätt att dra ut på tiden mellan tvättarna, samtidigt som man nötte lakanen jämt.När vi var nygifta var vi fem vuxna personer i hushållet, så det blev flera omgångar för tvättmaskinen när det var dags för lakansbyten.

Vändbäddningen innebar att man tog ur lakanen ur sängen, vädrade dem och bäddade sedan med överlakanet som underlakan och underlakanet som överlakan. Den del av underlakanet som legat under kudden var ju rent och fräscht och passade bra att vika ner i överkanten av täcket. I dag är det här sättet att bädda knappast använt, eftersom alla har påslakan numera, men jag har kvar några överlakan som jag använder på sommaren, när det är riktigt varmt och  det räcker med att ha ett svalt lakan på sig.

F J GFredrika Jacobsson Gunnar

När jag och mina systrar gifte oss fick vi en fin uppsättning med lakan, örongott  och handdukar som mamma sytt. Överlakan med handvirkade spetsar och broderade monogram.  IS (Ingrid Svanborg) stod det på mina, för när mamma sydde dem visste hon ju inte vilka initialer en eventuell make skull ha.

Efter många års användning är mammas lakan och handdukar utslitna och används numera till fönsterputsning, om det finns något kvar av dem. Lakanet här intill är det enda med monogram som jag har kvar och det är ett arvegods från en gammal avlägsen släkting och det är mitt sommarlakan vid värmeperioder. Få se om jag får någon användning för det i sommar??

Nu har tvättmaskinen tystnat, så det är dags att hänga upp tvätten.  Sen blir det inte så mycket mera gjort här hemma, för en snuvig Kupanmedarbetare ringde igår kväll och ville ha en sjukvikarie och jag lovade att ställa upp i eftermiddag.

Trevlig fredag!

2018 – Ett foto i månaden

Många olika sätt finns det om man vill göra en årssammanfattning. Min vanliga årskrönika finns nu under rubriken 2018 här ovanför, men här kommer en kortare version:

Fröjel kyrka den 25 januari
I februari var jag i Puerto de la Cruz i tre veckor
3 mars och våren är på gång
Masshagen 17 april
Sista veckan i maj  var jag på Sicilien
23  juni och körsbären började mogna
1 juli på Klinten
8 augusti och medeltidsveckan gör stan full av folk
9 september, äntligen lite regn

 

I mitten av oktober var jag på Mallorca en vecka
7 november
18 december

Fotona är klickbara om du vill se dem i en större version!

Helgmillum

Det är grått och milt väder i dag också och vore det inte för att det är förrädiskt halt på vägarna, skulle det egentligen vara väldigt behagligt.

Den här lördagen i helgmillum* har Natalia och Natalie namnsdag och Natalie hette Åkes äldsta syster, som föddes 1918 i Boston USA. Namnet stavades Natalie, men hon kallades Netly.

Netly var så söt och glad och under några år drev hon en matservering i Donnerska huset i  den norra delen som i dag tillhör biblioteket. Vi bodde då i en flygel i samma hus och ibland fick vi gå till ”tant Netly” och låna telefonen när vi skulle ringa till pappa, för hemma hade vi inte någon på de tiden.

Åke, min blivande make, brukade vara och hjälpa sin syster, till exempel när hon skulle göra glass, för då skulle det hämtas is från mejeriet till glassmaskinen och sedan skulle den vevas för hand. Första gången vi fick smaka hemgjord glass var hos tant Netly. Tänk om den där ynglingen kunnat ana att en av Svanborgs töisar skulle bli hans fru en dag.

Vi flyttade sedan från Strands och nästa gång jag träffade Åke, var när hans hund, settern Jocke,  smitit iväg från Stenstugu och tagit sig ända ner till Klintehamn och varit hemma och jagat höns hos oss i Vallekvior. Jag vet inte hur han fick reda på att Jocke var hos oss, men han kom i alla fall och hämtade honom och det är klart att han var arg på hunden. Vi barn grät och bad honom vara snäll mot Jocke, trots att han bitit ihjäl flera höns och det lovade Åke……

Nu ska jag snygga till mig och städa av lite, för i kväll ska jag ha några grannar på julkaffe.

Trevlig lördag!

 *Alla dagar mellan jul och nyår är helgmillum. Det är vardag, men man sätter inte igång med något större arbete, för det är snart helg igen.