Jag blev liggande länge i dag, för det var så mörkt i morse, så när jag vaknade till, kunde jag inte tro att det redan var dags att stiga upp, men jag fick fart när jag vände mig i sängen och fick se att klockan var halvnio. Mörkret berodde på, att det låg tunga svarta moln över Odvalds och dessutom blåste det hårda vindar. Visserligen inföll sommarsolståndet igår, men att det skulle kännas som höst redan i dag, hade jag inte väntat mig.
Fram på förmiddagen lättade i alla fall molnen lite. Jag laddade tvättmaskinen och startade den och sedan samlade jag ihop en omgång med bråte och gick till soprummet med det. På hemvägen därifrån fick jag se vår vackra schersminhäck ur ett annat perspektiv, men doften var lika ljuvlig som vanligt.
Vid halvtolvtiden började det regna lite lätt, så när det blev dags för Sommar i P1 med Peter Haber, var solstolen helt utesluten och nu var frågan – köksbordet eller soffan? Det blev en blandning. Jag startade vid köksbordet, sen la jag mig en stund i soffan, men så lättade molnen, så det blev en stund i solstolen också.
Peter Haber är nog främst känd som polisen Martin Beck, där det lär ska finnas ett 50-tal filmer, men även som Sunes pappa i filmerna om Sunes jul och Sunes sommar.
Sitt sommarprat presenterar han så här: I mitt Sommar kommer jag att berätta om varför jag under hela mitt liv har flytt in i fiktionens och filmens värld.
Jag var medveten om att Peter Haber inte är någon lustigkurre, men blev totalt överraskad när han startade sitt program. Ännu en sommarpratare, som tycker att det är lämpligt att vädra sin traumatiska barndom offentligt! Vi präglas alla av vår uppväxt på olika sätt och att hans barndom är en av orsakerna till att han ”flytt in i fiktionens och filmens värld”, är kanske inte så konstigt, men han har ju varit framgångsrik, så han borde tacka föräldrarna, i stället för att hänga ut dem som han gör. Glad måndag heter det ju, men inte blev jag speciellt glad av att lyssna på Peter Haber. 👎
Trevlig fortsättning på måndagen!
Livet efter 80 