Ännu är lördagen inte slut, men fram tills nu, vid tre-tiden, har det befarade ”skyfallslikande regnet” inte gett mer i regnmätarna än ”årets största åskoväder” gjorde i söndags – 6 mm.
Jag har roat mig med att köra en maskin tvätt och ”fylleri”. Det är inte så farligt som det låter, men min korsordstidning är slut och kryssen i GA kallar jag för ”fylleri”. Det krävs ingen större eftertanke och ingen googling, det är bara att fylla i rutorna. Där kan man verkligen tala om att fördriva tiden. Det enda som kan vara lite knepigt är fredagens och lördagens sudoku som är lite extra knepigt.
När det blev dags för Sommar i P1 låg jag först en stund i soffan och lyssnade, men sen satt jag i köket.
Dagens värd var skådespelaren Sanna Sundqvist och hon presenterade sitt sommarprat så här – Om en pappa som dör och ett barn som föds. Om konst, sprit, Goldie Hawn, Downs syndrom och rädslor. Och så ingenting om min mamma, trots att hon förtjänar det.
Och jag tänkte i mitt stilla sinne att det blir väl en massa sentimentalt jämmer och elände, som man inte orkar lyssna på, men hon var jättebra och den stund jag låg i soffan höll jag mig klarvaken. Med sin vackra och milda röst beskrev hon sin barndom, sin alkoholiserade pappa, chocken över att först få ett barn som föddes för tidigt och bara vägde 1,5 kg och sedan tre år senare ett, som visade sig ha Downs syndrom. Det kändes lite vemodigt att höra hennes berättelse, men ändå inte och musiken var jättebra och väl genomtänkt. Hon får absolut 👍.
Ha en fin fortsättning på lördagen!
Livet efter 80 