Det har varit en solig och väldigt varm måndag med ca 27º-28º, åtminstone i Visby där jag har varit. Jag hade en tid bokad på ortopeden på eftermiddagen, så jag tog en buss till Visby strax före elva. Bussen körde iväg och det var rätt mycket folk redan från Klintehamn, men allt flöt på tills den skulle svänga in vid Vibble. Där höll de på med några arbeten på vänstra sidan av vägen, precis där bussen skulle köra in och när chauffören svängde for bakdelen av bussen rätt in i bakluckan på en servicebil som fällt upp luckan, så att den stack ut en bit på infarten.
Det dundrade till rejält, folk som satt i längre bak i bussen skrek i panik när krossat glas sprutade in över dem. En ruta blev helt utslagen, eller man kanske ska säga inslagen, och nästa splittrades. Chauffören ropade i högtalaren: ”Är det någon där bak som är skadad?” Nej, det var det inte, men en man blev fruktansvärt arg och skrek:” Borde du inte komma bak i bussen och titta till dina passagerare. Du kan väl för f-n inte bara sitta där!” Och det kan man väl hålla med om, men stackarn var väl chockad av vad hen ställt till med.
Vi fick gå av bussen och vänta tills det kom en annan och hämtade upp oss, så lite försenade kom vi till stan. Det var tur att jag var ute i god tid.
Jag hade som sagt gått om tid, innan jag skulle vara på ortopeden, så jag funderade på om jag skulle gå ner till lasarettet i stället för att ta en buss. Det är så fint att gå över Klinten och jag ville kolla om blåregnet på Nygatan blommar nu.
Hur gick det där då? Vi ska höras senare i höst och om jag så önskar, så är de redo att operera förträngningen av en ländkota i min rygg, som är det som ställer till det, men bara om jag har så stora problem, så att det verkligen känns outhärdligt.
I morgon väntar nya äventyr!
Livet efter 80 
Oj, det blev verkligen en vådlig bussresa i dag. Så skönt att ingen blev skadad för det kunde slutat riktigt illa. Då vet du vad som ställer till det. Själv skulle jag tycka det var skönt att slippa operation men det är ju bra att alternativet finns om det blir för besvärligt för dig.
Blåregn är fantastiskt fint och vår uppfödare har det vid sitt hus. Nackdelen är bara att det far in massor med blommor när de öppnar ytterdörren.
Önskar en god kväll nu!
Kram
Jag har bara sett blåregn på den här platsen i Visby och det är helt otroligt vackert., men jag kan tänka mig att det skräpar när alla blommor börjar fälla.
Kram och detsamma!
Oj … läskigt! Tur ingen blev skadad!
Blåregn är nog bland det vackraste jag vet … I, som klipper Muffin har en jättefin i sin trädgård.
Bra att du fick veta vad orsakar dina ryggbesvär och att det går att operera om det blir alltför besvärligt!
Kram
Det känns bra att få ett besked om vad det beror på och vad som går att göra! Kram
Otäckt när sådant händer, kan ju gå riktigt illa om man har otur, fint att ingen blev skadad.
Skönt att veta vad som är felet med din rygg förstår jag, blir det illa så är väl bara en operation lösningen.
Fina bilder Ingrid, jag gillar Gotland. 🙂
Ha en fin afton.
Roligt att höra att du gillar vår ö!
En så dramatisk bussresa! Så väl att du hade gott om tid och dessutom inte satt längst bak. Att få besked är väl alltid bättre än att inte veta, men självklart är det inte lätt att bestämma hur man vill göra. Bra ändå att du har något att förhålla dig till. Och blåregnet är underbart att titta på!
Ja visst är det bra att veta vad man har att förhålla sig till.
Jag älskar det där blåregnet!
Jag har aldrig varit på Gotland, men väl massvis med gånger på Öland. Men det är inte samma sak. Gotland står på min lista.
Otäckt det du var med om på bussen. Nu gick det ju bra ändå, men men en liten chock.
Ha det fortsatt bra och nu har du besked om din rygg.
Kram!
Du får se till att ta dig hit till ön någon gång. Öland har jag faktiskt inte varit på.
Kram
Fy så otäckt med olyckan, mannen i bussen som skrek skulle nog tänka sig för. Chauffören var nog riktigt chockad själv. Men men tur att det gick bra ändå 🙂 Men det vart ett riktigt äventyr för Ingrid! Så vackert allt blommar 🙂 Jag tar mig nog inte ned i sommar heller… min fot spökar som du vet. Jag har en kompis som har föräldrahemmet kvar vid Fårösund som alltid vill ha mig med. han brukar åka ned en 3-4 gånger / år, men man vet aldrig. På onsdag ska jag till min läkare som opererade mig sist och har ansvar om mig på Ortopeden.
Ja vilket elände du haft med din fot. Hoppas att den inte hindrar dig alltför mycket och kanske kan du ta dig till Gotland så småningom.
Vilka äventyr du är ute på. Ryggont är inget kul. Hoppas du får bra hjälp. Kram
Tack Gunnel!
Jag har besvär när jag ska kommentera i din och andra blogspot-bloggar. Ibland går det och i bland inte. Härom dagen försökte jag hos dig och då gick det inte alls, men jag ska göra ett nytt försök. Kram
Oj vad läskigt med bussen, tur att ingen blev skadad eller fick glassplitter över sej, det kan ju ställa till det ordentligt. Jag tror det var chock/rädsla som utlöste ilska hos den mannen, stakars chauffören måste också varit chockad men han behöll lugnet iallafall. Det är alltid bra att vara ute i god tid.
Vilka fina bilder du visar från din ö, tänk att jag aldrig varit på Gotland, trots att jag tänkt åka dit så många gånger, det är nästan så jag skäms.
Blåregnet är otroligt fint, jag kan inte minnas att jag sett det annat än på bild. Vi hade också varmt, där det var lä, men det blåste från havet och då kommer jag inte undan.
Ryggoperation kan vara besvärligt har jag förstått, så jag hoppas du slipper. Båda mina pojkar har genomgått det.
Ha en fin tisdag, kram!
Blir det inte värre än det är nu får det väl gå an, men jag vill ju kunna komma och gå som vill och kunna klara mig på egen hand. Min ena syster har gjort en liknande operation och hon blev helt återställd. Jag får väl se hur jag gör……
Kram
En händelserik dag måste man säga!!! Tur i alla fall att ingen blev skadad i bussolyckan, men nog hade man blivit rejält rädd om man varit med om något sådant!
Din promenadväg genom Visby är ju som en dröm! Otroligt vackert med alla gamla hus, blommor, kyrkan, muren – man kan ju bara njuta! Lyckliga du, som kan gå där och se det då och då!
Så bra att de kunde tala om vad som var fel med din rygg! Så får du väl fundera på om du vill bli opererad så småningom. Du har ju barn som kan hjälpa dig om du skulle behöva det.
Ha det så bra, kram, Monica