En härligt varm solskensdag

Det åskade och regnade hemskt igår kväll, så jag trodde inte att jag skulle kunna ta mig till restaurangen, men så lugnade det ner sig lite, så vid sjutiden gav jag mig av. Den första kvällens chock har lagt sig och jag inser att det bara är att gilla läget och som sagt, maten är god, vällagad och välkryddad. Jag satt kvar i loungen en stund efter middagen, men sen gick jag till lägenheten och såg en film med Helena Bergström, Medicinen och den var rätt rolig. Sen såg jag nyheterna på SvtPlay och när de var slut var klockan halvtolv och då gick jag och la mig och sov lika gott den här natten också och jag vaknade till en fin solskensdag, precis som det brukar vara på Mallorca.

Efter frukosten gick jag ut på en promenad, för på morgnarna är det svalt och skönt och det passar bra att gå ut en stund då.
Det är många som är här och cyklar och vi har ett gäng som bor här på hotellet också
Bouganvillea som blommar finns det nog alla årstider
Lago Esperanza
Vår Supermarket. Jag gick dit och köpte en öl och en sandwich till luncen
Eftermiddag har jag tillbringat med bokläsning och korsordslösning  i en solstol vid en av poolerna

Dagens utflykt blev av förklarliga skäl inställd. Enligt senaste rapport har 12 personer omkommit i översvämningen natten till onsdagen. Två var turister, troligen från England, vars bil sveptes ut i havet, en femåring saknas ännu. Jag har ramat in Port d’Alcudia där jag är och den svårt katastrofdrabbade Sant Llorenç,  som ligger bara 3 mil härifrån. Så man kan nog säga att vi hade tur, som klarade oss så lindrigt undan. Sant Llorenç och omgivningarna där fick över 220 mm regn på bara ett par timmar – 220 liter vatten/kvm, inte undra på att det fick så svåra konsekvenser.

Nu får vi hoppas att resten av den här veckan kommer att gå i solskenets tecken och att det är färdigregnat. I morgon har jag en träff med en Vingguide i receptionen klockan 11, för jag ska få tillbaka pengarna för utflykten som jag betalade hemifrån. Sen får vi se vad dagen bjuder. Stranden kanske?

Ha en skön kväll därhemma!

Jag fick en kram vid frukosten…

…av en två meter hög giraff! Det var Lollo som var på besök och strax innan han  kom var det Bernie, en stor teddybjörn, som gladde barnen. Det här måste vara ett hur bra ställe som helst för barnfamiljer och barn är det gott om. Det är så pass gott om dem så att jag ångrar min halvpension, för gårdagens middag var lite av ett trauma.

Först var det ju åska och regn och det var verkligen ett ordentligt oväder, men när det började bli dags att gå till matsalen hade det tagit av lite, så jag vågade mig ut i alla fall. När jag kom fram var det kö från den enorma matsalen ut genom loungen och ut genom dörren och där stod man ute i åskvädret och vågade nästan inte ha paraplyet uppfällt.

Inne i matsalen var det ett enormt oväsen och inte bara av skrikande barn, utan uppe i taket snurrade stora fläkter, som höjde ljudnivån ännu mera. Jag fick ett bord till slut och jag måste säga att de utnyttjar it-tekniken till fullo här. När jag checkade in igår, skannade de mitt pass och när jag nu kommer till matsalen eller baren räcker det att lämna fram nyckelkortet. Alla servitörer har en liten surfplatta och när de lägger mitt kort på den, kommer bilden från passet upp och så står det vad jag har för typ av tjänst och likadant är det om jag köper något att dricka t ex. Det är bara att lämna fram nyckelkortet, de knappar in vad jag har beställt och  så får jag kvittera direkt på plattan och betala sedan när jag checkar ut från hotellet.

Om man bortser från enormt stressade servitörer och diskplockare, den höga ljudnivån och trängseln, så var maten i alla fall bra. Det smakade mycket gott och där fanns mycket att välja på. När jag gick därifrån, stod det fortfarande folk och köade för att få ett bord. Jag skröt lite igår om hur stort det här stället är, men kan nog konstatera att stort inte alltid är bäst. Jag har haft halvpension på många hotell,  men något liknande har jag aldrig upplevt tidigare.

Efter den matsalsupplevelsen var jag tvungen att stärka mig lite och stannade till i loungen, där jag beställde en Irish Coffee, som var riktigt god och trevlig underhållning blev det när väl barndiscot tog slut. Där dök det upp en stor grön sköldpadda, som alla barn skulle krama och inte bara barnen, det fanns minsann mammor också, som gick fram och fick sig en kram. När kramandet var avslutat blev det ett trevligt musikquiz och sedan kom duktiga artister och tolkade andra artister. Vid halvelva-tiden gick jag hem till mig och då hade åskan och regnet avtagit betydligt.

Jag somnade omgående och sov jättegott. Sängen är otroligt skön, fönstret är på höger sida, precis som hemma, så när jag vaknade i morse var jag inte helt klar över var jag befann mig, men det klarnade givetvis. Jag gick  upp och tog mina piller och så kröp jag ner i den goda sängen igen och låg nästan till nio. Då var det dags för frukost och den gick lite lugnare till än gårdagens middag. Få se hur det blir i kväll.

Efter frukosten gick jag ut på en promenad och upptäckte att bakom hotellet ligger de här kanalerna och dem kommer jag ihåg från förra gången vi var här.

Det var ganska soligt och alldeles stilla, så det blev varmt, så jag vände tillbaka till hotellet och bytte om från långbyxor till kjol och linne och bestämnde mig för att gå till stranden och titta.

Stranden och strandpromenaden är helt fantastisk och sträcker sig hur långt som helst. Jag trodde att jag skulle gå så långt det gick, men jag fick vända till slut. Inte var det så mycket folk på stranden, men några stycken i alla fall.

När jag kom tillbaka till hotellet kollade jag upp var restaurang La Traviata ligger, för jag fick ett SMS från Vingresor om att utflykten som jag ska åka på i morgon utgår därifrån. Den restaurangen var det lätt att hitta, för den ligger bara tvärs över gatan. Jag satt faktiskt och tittade på den igår kväll och såg hur fridfullt det såg ut att vara där. Ja, ja, man gör sina misstag!

”Mitt” hus

Jag satte mig ute och åt lunch och tänkte att jag skulle ta med en bok och gå och lägga mig i en solstol, men molnen svartnade,  det började blåsa och åskan mullrade på avstånd och nu vräker regnet ner igen. Det är tur att jag har datorn att leka med och nu tror jag att jag ska se ett avsnitt av Hinterland. Igår blev det ju inte av att se varken det ena eller det andra. Wifi´n funkar alldeles utmärkt här och gratis är den också. Det är verkligen en välsignelse att man lugnt sätta på mobilen och lyssna på Gotlandsradion.

Hoppas solen lyser på er där hemma!

Det gick som på räls

Redan vid två-tiden i natt vakande jag och sen blev det inte så mycket sova av. Klockan blev både halvtre och tre utan att jag somnade om och när den var halvfyra gick jag upp och strax efter fyra lämnade jag Odvalds. Krister stod redo när jag kom till stan och skjutsade ut mig till flyget, som blev lite försenat från Visby, men vi kom fram strax efter tio i alla fall. Det måste ha varit medvind.

Nu sitter jag här på min uteplats och fikar.  Snabbkaffe hade jag med mig hemifrån, men jag har varit i butiken och  köpt mig lite kaffebröd. Det är varmt och jag fick ta av mig långbyxorna och ta på shortsen i stället för att kunna vara ute i solen, men nu har molnen dragit in och det ser lite hotande ut. Nu gör det inte så mycket, bara jag kan ta mig till restaurangen, så att jag får lite mat i magen i kväll så ordnar det sig.

Sea Club heter hotellet och det är en enorm anläggning med 399 lägenheter och jag har gått runt och tittat men har ännu inte fått någon riktigt kläm på omgivningarna. Här finns fyra olika pooler och sex barnpooler, flera poolbarer och två restauranger, fitnessavdelning, spa och gym och ett sportcenter och jag vet inte allt.

Jag har en stor och fin tvårumslägenhet på marknivå och en uteplats under tak. Här ska jag nog kunna fördriva en vecka. Bussen som körde oss hit snurrade runt från det ena hotellet till det andra och jag måste säga att jag inte kände igen mig alls. Inte någonstans faktiskt, så det blir mycket att utforska. Det är väldigt många år sedan Åke och jag var här, så det har säkert hänt massor.

Nu är det nog dags att ta på långbyxorna igen, i alla fall om man ska kunna sitt ute, för nu blåser det också och folk kommer strosande från poolerna.

Ett väldigt vackert träd, vad det nu kan var för någonting.

Nu regnar det och åskan mullrar!

Det är klart….

…att Gaetano fick sin favoritmat när han firades igår kväll på Stenstugu: Scalopine med pommes frites. Eva hade gjort en härlig Parmigiana också, som alla andra åt av med god aptit, men inte Gaetano. Det är alldeles för nyttigt med grönsaker, han nöjde sig med kött och potatis. 😜 Det var en trevlig kväll och när jag kom hem blev det en stunds tv-tittande innan jag gick till sängs – början på Sällskapsresan  bland annat.

En härlig chokladtårta fullbordade årsdagsmenyn

Nu ska jag ta ett tag med Haimårkar*, vilket den här gången innebär att ta en snabbvända med dammtrasan och snabeldraken, för klockan ett kommer det ett gäng styrelseledamöter från SPF Klinteorten hit för ett möte. Vi måste försöka få till aktiviteterna som vi har planerat för november och december.

När mötet är slut ska jag klippa gräs, om Vår Herre är snäll och låter bli att duscha det mer i dag alltså. Det ser lite oroväckande grått och molnigt ut, men gräset behöver klippas, speciellt som jag åker bort i morgon och inte kommer tillbaka på en vecka. Det är nämligen hög tid att packa resväskan igen! Klockan halvfem i morgon bittida ska jag vara i Visby för vidare befordran till Mallorca, där vi förhoppningsvis landar strax efter tio, om piloten sköter sig vill säga.

Jag kan flyga – Jag är inte rädd!

*Det blir förr eller senare nödvändigt med en huslig dag, när man måste ägna sig åt haimårkar, göromål i hemmet, som att tvätta gardiner, frosta av frysen, byta sängkläder, plantera om krukväxter och allt det andra.
/Allnakku 8/10

Brittsommar…..

…kan man inte påstå att det är i dag, trots att det är Birgitta och Britta som har namnsdagar. Det är bara 8º och det regnar.

Grattis Kerstin Birgitta!

I wikipedia kan man läsa:

En exakt definition av begreppet saknas, men SMHI skriver att ”i allmänhet avses varma och soliga dagar omkring Birgittadagen den 7 oktober. Vanligtvis finns också kravet att det dessförinnan ska ha varit minst en period med kyligt och höstlikt väder.

Jag kollade i mina gamla 10-årskalendrar (1983-2012) och jag hittade nästan inget år då det var ovanligt varmt just den 7 oktober, men många anteckningar om höstlika dagar fanns det. År 1997 var det 19º och  det var det enda årtalet som stack ut lite.

Jag letade fram ett gammalt foto av den enda Birgitta vi har i släkten och det är min lillasyster Kerstin, som heter så i tillnamn. Birgitta och Britta har nog minskat i populäritet bland småflickorna, men jag känner många i mera mogen ålder som heter så, både kändisar och bekanta.

Vi får väl se om vädret bättrar sig fram på dagen, så att det kan bli någon promenad, men jag ska i alla fall åka och handla lite och i kväll är jag bjuden till Stenstugu för att fira Gaetano som fyllde år i fredags.

Grattis Birgitta och Britta!

Just nu tittar jag på….

Jag har en bloggvän, Lena i Wales, som skriver om just Wales och lägger ut massor av fascinerande bilder därifrån. Hon jobbar som guide och 2005 var Åke och jag på en bussresa med Karlssons Buss, som hette  Tyska småstäder med Rehn och Moseldalen och då var Lena guide och hon var en fantastisk reseledare. Nu guidar hon oss bloggläsare runt om i Wales via sin blogg och inte bara Wales, hon bor tidvis i Spanien och då kommer det trevliga inlägg därifrån också.

Lenas bilder från Wales gjorde mig lite nyfiken när jag fick se att det fanns en kriminalserie från just Wales på Netflix. Den heter Hinterland och utspelar sig i närheten av hamnstaden Aberystwyth. Det är ett fascinerande landskap med böljande kullar, leriga stigar och ockra-färgad höstskog.
 
Spaningschefen Tom Mathias (Richard Harrington), som har lånats in från Londonpolisen, är plågad av inre demoner som påverkar honom och spaningsarbetet. Han har förlorat en dotter, som drunknade när han inte hållit koll på henne när de var tillsammans och badade. Nu har han flytt resten av familjen, fru och en dotter till, och lämnat London och han bor nu i en skrangliga husvagn i stadens utkant.

Kriminalhistorierna är ganska mörka och dystra och handlingen går långsamt framåt (”det är för segt”, skulle Åke ha sagt.) och dyster ser Tom Mathias också ut. Så mycket gladare än på den här bilden vet jag inte om jag sett honom. Han ser hela tiden lika bekymrad ut.

Ändå tycker jag att serien är bra och jag tycker om att det är avslutade avsnitt, som det passar bra att se ett i taget. Annars lockas jag lätt att sitta och se det ena avsnittet efter det andra, tills det kommer upp en ruta, som frågar om jag verkligen vill fortsätta att titta. Nej ett, eller möjligen två, avsnitt av Hinterland är mer än nog på en kväll.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

En blek sol lyser över Odvalds den här lördagen och det blåser inte så mycket, så nu ska jag ge mig iväg ut på en promenad.  En rar granne kom in med en påse lingon för en stund sedan och satt och pratade ett tag. Bären var frusna och jag tänkte först låta dem tina upp lite och sedan koka sylt av dem, men så jag la dem i frysen i alla fall.. Det blir gott att ta fram och göra rårörd lingonsylt nästa gång vi ska äta kroppkakor. 
Trevlig helg!

Fem en fredag v 40 – Tiden går

Jag höll ju alldeles på att glömma bort att det  är fredag i dag och den här fredagen  har elsamatilda valt Tiden går som tema. Fler som grubblat över de här frågorna hittar du bland kommentarerna i elsamatildas inlägg.

1. När var senaste gången du rusade till något? 
Det vete katten, jag rusar sällan, utan ser oftast till att jag ger mig iväg i tid. Men det har hänt att jag rusat, bland annat på Arlanda. En gång när jag kom från Sicilien var planet försenat och jag insåg att jag inte skulle hinna med anslutningsflyget till Visby. Bagaget kom dock rekordsnabbt och min väska var bland de första, så då kändes det som om jag trots allt hade en chans. Snabbt som attan rände jag iväg och med andan i halsen kom jag fram till incheckningen på terminal tre. Och jag hann!!

2. Vad skulle du helst haft mer tid till den här veckan?
Jag tycker att tiden här räckt till ganska bra den här veckan och jag har inte känt någon större stress. Nu går tillvaron mera ut på att fördriva tiden och använda den tid man har kvar till något vettigt. Det jag kan känna lite stress inför, är att jag inte längre är en produktiv människa, utan tillhör den skara som anses vara tärande.

3. Skulle du säga att du är en tidsoptimist eller tidspessimist?
Jag alltid varit en tidspessimist och maken var likadan. Vi var alltid ute i god tid, men på något sätt har jag ändrat mig på den punkten och nu går klockan på något konstigt vis väldigt fort ibland. Det händer att jag har funderingar på att åka till Visby med bussen, kollar tidtabellen och bestämmer en tid, men när den närmar sig inser jag att jag inte kommer att hinna gå till busstationen, så jag får ändra i planeringen och ta nästa buss.

4. Hur många gånger snoozar du på morgonen?
Jag snoozar aldrig! När mobilen sjunger sin lilla morgontrudelutt går jag upp ganska omgående och ofta ligger jag och väntar på den. Jag stänger i alla fall av larmet med en gång.😏  

5. Vad är det som går och går, men aldrig kommer till dörren?
Kan det var klockan?

Godnatt!