Just nu tittar jag på….

Jag har en bloggvän, Lena i Wales, som skriver om just Wales och lägger ut massor av fascinerande bilder därifrån. Hon jobbar som guide och 2005 var Åke och jag på en bussresa med Karlssons Buss, som hette  Tyska småstäder med Rehn och Moseldalen och då var Lena guide och hon var en fantastisk reseledare. Nu guidar hon oss bloggläsare runt om i Wales via sin blogg och inte bara Wales, hon bor tidvis i Spanien och då kommer det trevliga inlägg därifrån också.

Lenas bilder från Wales gjorde mig lite nyfiken när jag fick se att det fanns en kriminalserie från just Wales på Netflix. Den heter Hinterland och utspelar sig i närheten av hamnstaden Aberystwyth. Det är ett fascinerande landskap med böljande kullar, leriga stigar och ockra-färgad höstskog.
 
Spaningschefen Tom Mathias (Richard Harrington), som har lånats in från Londonpolisen, är plågad av inre demoner som påverkar honom och spaningsarbetet. Han har förlorat en dotter, som drunknade när han inte hållit koll på henne när de var tillsammans och badade. Nu har han flytt resten av familjen, fru och en dotter till, och lämnat London och han bor nu i en skrangliga husvagn i stadens utkant.

Kriminalhistorierna är ganska mörka och dystra och handlingen går långsamt framåt (”det är för segt”, skulle Åke ha sagt.) och dyster ser Tom Mathias också ut. Så mycket gladare än på den här bilden vet jag inte om jag sett honom. Han ser hela tiden lika bekymrad ut.

Ändå tycker jag att serien är bra och jag tycker om att det är avslutade avsnitt, som det passar bra att se ett i taget. Annars lockas jag lätt att sitta och se det ena avsnittet efter det andra, tills det kommer upp en ruta, som frågar om jag verkligen vill fortsätta att titta. Nej ett, eller möjligen två, avsnitt av Hinterland är mer än nog på en kväll.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

En blek sol lyser över Odvalds den här lördagen och det blåser inte så mycket, så nu ska jag ge mig iväg ut på en promenad.  En rar granne kom in med en påse lingon för en stund sedan och satt och pratade ett tag. Bären var frusna och jag tänkte först låta dem tina upp lite och sedan koka sylt av dem, men så jag la dem i frysen i alla fall.. Det blir gott att ta fram och göra rårörd lingonsylt nästa gång vi ska äta kroppkakor. 
Trevlig helg!

Filmer jag kan rekommendera

 8 välgörande mm fick vi igår eftermiddag och i dag skiner solen igen och det är nästan vindstilla. Jag ska motionera snabeldraken på förmiddagen tänkte jag och på eftermiddagen tar jag mig nog en promenad om vädret fortsätter vara så här vackert. Jag går eventuellt  till Kupan och dricker eftermiddagskaffe, för Mötesplatsen är öppen på torsdagarna.

Två kvällar i rad har jag sett filmer på Netflix regisserade av Susanne Bier, filmer som jag tyckte var jättebra. Nu är  jag är lite svag för dansk film, för att inte tala om danska kriminalserier, så jag kommer nog att leta fram flera filmer som hon gjort. Det finns säkert något med min favorit, Mads Mikkelsen.

Den första filmen jag såg var Bröllop i Italien, som utspelar sig i Sorrento med Pierce Brosnan i den manliga huvudrollen och Trine Dyrholm i den kvinnliga. Bröllop i Italien är en lättsam komedi i stil med Fyra bröllop och en begravning.

Igår kväll såg jag Hämnden med Mikael Persbrandt och Trine Dyrholm.  Hämnden, som är en dramafilm,  kom redan 2010 och den har belönats både med  en Golden Globe 2011 i kategorin bästa utländska film och den vann även en Oscar för bästa utländska film på Oscarsgalan 2011. Filmen anklagades redan under inspelningen av de Sudanesiska myndigheterna för att vara rasistisk. Jag tyckte att den var riktigt bra och Mikael Persbrandt gör en bra rolltolkning som hjälparebetande läkare i ett flyktingläger.

Mera film! Den här gången i Youtube-format. Här gör en klintesork reklam för Ikea i Taiwan. Den här sorken, som heter Fredrik Johanson, bor numera tillsammans med fru och barn i regionen Yilan på heltid. Må vara att han bott där ett tag, men sin gotländska dialekt har han kvar.


Trevlig torsdag!

Regnig fredag – Tabula rasa

Det regnar i dag och det lär ska kunna bli stora mängder, tills nu (11.00) har i fått 19 mm. Jag har just varit ute och ändrat riktning på plastslangen på baksidan. Man får ju försöka fördela nederbördsmängderna lite. På södra Gotland har det åskat också, men åska och strömavbrott kan de gärna få behålla för sig själva. I dag lär det bli en innedag, om inte vädret ändrar sig radikalt. Jag har en liten strykhög att ta hand om och sen får jag ser hur dagen utvecklas.

Det var ju tur att jag tog mig en promenad  efter lunchen igår, när den här fredagen är som den är. Jag  hade ett ärende på Sicklings, så jag gick genom skogen dit och tog landsvägen hem. Det blir en ganska bra tur på runt 4 km. Fast jag hade lite väl mycket kläder på mig,  så det blev i varmaste laget, men  jag ville ha långbyxor när jag gick i skogen. Jag är ju rädd för att få fästingar på mig.

Här gällde det att se sig för bland alla rötter
När jag kom in på samhället passerade jag en trädgård med det här vackra äppelträdet. Det är i och för sig  ingen ovanlig syn i år, för det är enormt mycket frukt överallt.

Så fort jag kom hem bytte jag om till lite lättare klädsel och sen tog jag fram gräsklipparen och ansade mina gräsmattor, just med tanke på det kommande regnet.Vi var flera som hade fått samma ljusa idé, så det blev gräsklipparkö, men det ordnade sig. Innan jag avslutade dagens uteaktiviteter drack jag eftermiddagskaffe på min terrass tillsammans med en granne.

Nu tittar maskrosorna upp igen fräscha och fina, men de här två blev inte så långvariga..

På kvällen satt jag och såg några avsnitt av en flamländsk serie på Netflix, som heter Tabula rasa. Det var Kraka som tipsade om den och den är faktiskt riktigt bra. En psykologisk thriller kan man väl kalla den, men jag blev tvungen att googla på vad Tabula rasa innebär. Jag kände igen uttrycket, men vad det betydde hade försvunnit någonstans i hjärnvindlingarna, men i Wikipedia kan man läsa: 

 Tabula rasa, (latin, ”tom tavla”), är en humanfilosofisk teori som hävdar att människan föds utan förutbestämda egenskaper, och att alla hennes egenskaper är förvärvade under livets gång. Enligt tabula rasa föds barnet som ett oskrivet blad, som skrivs under barnets uppväxt.

Serien är på nio avsnitt, så ännu har jag några kvar, innan jag vet hur det går för Mie. Jag ska inte avslöja något om innehållet, för då förstör jag spänningen för de som eventuellt vill se den.

Ha en fin fredag!