Kvinnorna är ett av hoppen om en bättre värld

Igår kväll blev det faktiskt av att jag körde till Visby och gick på Almedalsbibilioteket. Eva ville också lyssna på Jan Eliasson, så jag hämtade henne på tennisklubben och så åkte vi dit. Vi kom i ganska god tid, men det var redan fullt av folk.  Eva släppte av mig utanför entrén och medan hon parkerade bilen lyckades jag hitta två sittplatser. Vi hamnade dock ganska långt bak, så vi kunde nästan inte se någonting. Jag såg precis Jan Eliassons huvud, men Eva såg nästan ingenting.

Jan Eliasson och journalisten Katarina Hedström samtalade om krig och konflikter och om hopp och möjligheter. Jan Eliasson, f.d. utrikesminister och tidigare vice generalsekreterare i FN, berättade också om sin uppväxt i ett arbetarhem i Göteborg, där familjen bodde i en liten etta. För att understryka hur enkelt de levde, talade han om att han var tio år innan han såg ett badkar. Vi är faktiskt årsbarn, för även han är född år 1940 och dessutom i september precis som jag, så jag kände en viss gemenskap med honom och även jag var i 10-årsåldern innan vi hade en bostad där vi hade  badkar. Jag hade visserligen sett ett badkar innan vi fick ett eget, men aldrig fått prova på det.  Innan vi fick en bostad med ett riktigt badrum med badkar fick  vi bada i en balja i tvättstugan och det gick bra det med.  Undrar om Jan Eliassons familj också hade dass på gården?

Han talade om de stora problemen i världen och där var Syrienkriget det han ansåg mest bekymmersamt just nu och även i andra konflikter har det blivit allt svårare att medla och få till överenskommelser. Skrämseltaktik och härskanda, genom att göra folk rädda och oroliga, växer sig allt starkare och så är det ju det där med vårt jordklot och hur vi ska göra för att spara på resurserna, så att kommande generationer ska kunna leva här. Och  så är det Trump och hur förhållandena  i USA utvecklas! Det finns mycket som är oroväckande.

Men allt är inte nattsvart; Hoppfullt är att se att kvinnorna börjar ta över makten allt mer och mer. I land efter land i t ex Sydamerika är ledarna nu kvinnor och så är det ju även på sina håll i Europa.  

Samtalet, som jag tycker var givande och intressant, avslutades med en frågestund och inramades med sång och musik av Sara Boström. Jan Eliasson fortsätter noga att vara en av mina idoler länge till känns det som.

I dag är det tisdag och dags för ett pass på Kupan, så nu ska jag äta en tidig lunch och sen är det dags att ta en promenad dit. Det är soligt, men blåsigt och ganska kallt. Här är det inte 10º ens, så jag får nog plocka fram en tjockare jacka.

Ha en skön dag!

Så ska en god kotlett se ut

Det är en ganska solig och fin söndag, men molnen drar förbi då och då och i natt har det kommit lite regn. Det känns verkligen som höst, eller åtminstone sensommar.  

5 mm regn kom det i natt. Det gillar nog dahliorna

Det blev senafte igår kväll, för jag satt och såg sista avsnittet av The last post och efter det började Saturday night fever och den höll på hur sent som helst, men jag gav upp vid halvtolvtiden. Följden av nattsuddet det blev att jag låg länge i dag och när jag druckit mitt morgonkaffe, som snarare var förmiddagskaffe och klarat av ett kryss i GA, som jag inte hann med igår, var klockan nästan halvelva.

Så ska en god kotlett se ut!
Klickbar bild

Nu har jag ätit en sen lunch och i dag blev det fläskkotlett. Jag är ständigt på span efter fina fläskkotletter. Igår kväll när jag kom hem från Visby, tänkte jag först stanna till vid Kustgrillen och köpa någon snabbmat, men så tänkte jag om och fortsatte till Konsum i stället och där hittade jag ett par riktigt fina kotletter. Det är inte ofta det finns några som får godkänt av mig, men de här var helt perfekta med mycket insprängt fett. Jag åt en igår kväll och den andra till lunchen i dag. De var så möra så att man nästan kunnat klara sig utan kniv.

Alla som känner mig vet hur mycket jag gillar just den där styckningsdetaljen på grisen och det har jag gjort ändå sedan jag var liten. Jag var bara 7-8 år när mamma kunde få påringning från hotellet i Klintehamn: ”Ingrid kommer nog inte hem till middagen i dag, för hon sitter här och äter fläskkotlett”. Jaha, det var bara för mamma eller pappa att gå och lösa ut mig. När jag gick på läroverket åt vi lunch på Hansegården och där missade jag aldrig fläskkotletterna när de fanns på menyn. Annars är just fläskkotlett ingenting som man ser särskilt ofta på restaurangernas matsedlar.

Gårdagens konsert på Visby Strand var jättebra! Sven Bertil Taube kan minsann sjunga fortfarande och vi fick höra alla de kända Taubevisorna omväxlande med Göran Fristorps vackra tonsättningar av olika dikter. De sjöng dessutom väldigt bra tillsammans och rösterna harmonierade verkligen. Det blev stående ovationer när konserten var slut och flera extranummer.

När konserten var slut skjutsade jag Ann-Marie hem och sen chockade jag Krister och Thomas med ett besök. Fast det var precis som Ann-Marie sa, de blev inte speciellt överraskade för de hade ju läst det förra blogginlägget där det stod att jag skulle till Visby. Efter en guidad tur i trädgården och en stunds prat åkte jag hem.

Nu tror jag att jag ska ta en middagsslummer ute i solstolen.

Trevlig fortsättning på söndagen!

Nattlig verksamhet

Nog är det konstigt hur hjärnan arbetar nattetid. Normalt somnar jag så fort jag lägger huvudet på kudden, men vaknar ofta till av drömmar vid två- halvtretiden. Jag brukar gå upp en vända på toa, till köket och dricker lite vatten och så i säng igen. Trots att jag tycker att jag varit klarvaken, somnar jag alltid om med en gång och ofta fortsätter den där drömmen, som jag vaknade till.

Förra veckan la jag ut ett inlägg med rubriken Snart är det jul igen och två nätter i rad efter det drömde jag mardrömmar om julen. När jag vaknade visste jag exakt vad de handlade om, men nu är de försvunna. Som tur är kanske man ska säga.

Den här bilden är inte tagen på Klinteberget utan ute i Täppan på Stenstugu

Det har ju varit väldigt mycket fokus på torkan och alla problem den för med sig för lantbrukarna och det ska givetvis behandlas nattetid också. Härom natten gick våra kor och betade på Klinteberget. Jag var lite betänksam och kollade med Åke vem som lovat att de skulle få vara där, men han sa att allt var ok.

Då kom jag att tänka på att det ju inte fanns något stängsel och det höll han med om, så det skulle vi givetvis sätta upp. Först skulle staketspjälorna dock målas och de skulle vara gula, så det var bara att sätta igång. Jag måste säga att jag var glad när jag vaknade, för spjälorna låg högt uppe under ladugårdstaket och jag var tvungen att stå på en stege för att nå upp till dem.

Det är inte så länge sedan jag drömde om Faktab/Payex där jag jobbade i tio år och det gör jag ofta. Då är det riktiga mardrömmar, för jag vimsar alltid runt i huset och hittar inte dit jag ska och jag vet inte på vilken avdelning jag ska arbeta. Plötsligt hamnar jag ute på någon gata och kan inte komma in igen, för jag har glömt koden.

Jag såg en tv-serie på Netflix där en kvinnlig poliskomissarie använde en drömdagbok. Så fort hon vaknade skrev hon upp det hon drömt om, för att sedan kunna analysera det i efterhand. Man kanske skulle skaffa en sådan dagbok eller man kanske skulle starta en drömblogg och låta läsarna analysera drömmarna? Nej, där är nog gränsen passerad, för vad man ska dela med sig av. 😇

I dag är det ganska mulet, men rätt varmt och skönt. Jag har pysslat med lite av varje på förmiddagen och i eftermiddag ska jag åka till Visby igen. Ann-Marie hade fått överta ett par biljetter till en konsert på Visby Strand med Sven Bertil Taube och Göran Fristorp, så den ska vi gå och lyssna på.

Trevlig lördag!