Det har varit en solig och fin söndag och visst gick det bra att ligga i solstolen, för på terrassen hade jag lite lä, så där parkerade jag när klockan blev ett, för att lyssna på dagens sommarprogram.
I 790 dagar satt han fängslad i det ökända Evinfängelset i Teheran, anklagad för spioneri. Han blev en bricka i ett politiskt spel där Iran begärde en fångutväxling för hans frihet. Bor i Bryssel och arbetar med biståndsfrågor i EU.
Han sommarprat var jag verkligen nyfiken på och jag blev inte besviken. Hans berättelse om hur han blev arresterad på flygplatsen under en hemresa från Teheran, där han varit och besökt vänner och hur han sedan hanterade 250 dagar i isoleringscell, var fascinerande. Han är verkligen ett talande bevis på Nietzsches teori – Det som inte dödar härdar – för precis så verkar det ha varit med honom, han har växt och stärkts av allt han utsatts för.
Musiken var välvald och ledsagade texten på ett utmärkt sätt och det mesta föll mig verkligen i smaken. Det var så skönt att lyssna på något annat än ”kravallmusik” (Åkes uttryck). Jag vet att man kan lyssna på pratet med förkortad musik, men det tycker jag är fusk.
Han avslutade sitt sommarprat med orden: Det enda det inte kan finnas för mycket av är kärlek. Och det kan man väl hålla med om!
I dag har det varit rakt för mycket stillasittande vid datorn och köksbordet och stillaliggande i solstolen, så nu ska jag uppdatera det här och ta en promenad ner på Konsum och kolla jordgubbspriset. Man måste ju röra lite på sig!
Ha en fin fortsättning på söndagen!
Livet efter 80 