TIO SMÅ NISSAR 
Midvinternattens köld är svår. Tio små nissar i djupsnö går. Rävsax gömd under skynke vitt, knipsar Nisse av på mitt. Livsandar snart för honom tryter, snart i eget blod han flyter.
Nio små nissar i midnattstimma traskar fram i månljus strimma. Ugglan hoar i sitt näste. Istapp faller tyst från fäste. Nisse spetsas utav tappen, tomten ligger död på trappen.
Utanför dörren står gröten och ångar, åtta små nissars intresse den fångar. Under stigande hunger fatet de nalkar, en stackars tomte på kanten halkar. Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt, men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.
Många springor stugan har där sju små nissar in sig tar. Katten som bak dörren ruva, slukar Nisse med hull och luva. Resterna av tomtehand suger Misse bort från tand.
Sex små nissar mot julbordet ila, snabbt dom uppför bordsben kila. När sista tomten över kanten hasar, han tappar greppet och nedåt rasar, faller nedåt likt ett lod, mattan den blir röd av tomteblod.
Fem små nissar i väldig iver, springer runt ty hungern river. Nisse snubblar på sitt skägg, faller rätt på knivens egg. Lilla Nisse, stackars saten, rinner ut i sillsallaten.
Fyra små nissar har festat på sill, och nu de törsten sin släcka vill. Mot glöggen de ilar i samlad tropp och tar för sig av drycken i varsin kopp. Ner faller Nisse i glögghett hav. Likt en skållad mandel hans skinn faller av.
Tre små nissar i granen sig svingar mellan ljus och änglavingar. Nisse sig för nära våga, snart han står i ljusan låga, doftar snart likt vidbränd stek, ångrar då sin ystra lek.
Två små nissar omkring sig tittar då en smällkaramell de hittar. Nisse ner på den då hoppar, men detta den ej stoppar. I tak, på golv, på gardin med frans finns nu Nisses hjärnsubstans.
Husbonn stiger upp i natten för att kasta lite vatten. Under husbonns tunga toffla, Nisse blir till krämig våffla. Snön ligger vit lite här och var, inte en enda tomte finns kvar.
Rolig eller sorglig? Det är upp till läsaren att avgöra. Jag önskar i alla falla en
Livet efter 80 