I dag, söndagen den 22 september, infaller höstdagjämningen kl 14:43 svensk tid och i Allnakku kan man läsa att: Dag u nat jär likk si langge när vörr har hinne ti haustjamninggi, vilket betyder att dag och natt är lika långa, när vi har hunnit till höstdagjämningen.
Nu kommer mörkret att råda över dagsljuset i tre månader innan det vänder igen. Det är tuffa tider för oss som höstdeppar och inte känner oss riktigt säkra på att vi ska få uppleva en vår till!
Och inte nog med att dagarna bli allt kortare och kortare, man ska höststäda också. Nu brukar jag i och för sig inte börja så tidigt. Nej, jag gör en kombinerad höst- och julstädning i stället, men någonstans ska man ju börja för att komma i mål till advent, så igår gjorde jag en liten insats i köket i alla fall.
Jag satt vid köksbordet häromdagen och pratade med Eva i telefon och medan jag gjorde det satt jag och tittade på mina kopparbunkar och såg att de var i stort behov av putsning. Och lika oputsade var de igår när jag satt och åt lunch, så när den var avklarad gav jag mig på dem. Näst punkt på städprogrammet blir köksskåpen, där det råder en viss oreda.
När bunkarna hängde blanka och fina på sin plats igen, var jag nöjd med mig själv och satte mig och läste färdigt min bok. Jag borde väl ha gått ut en vända när ”Tillbaka till Hampstead” var utläst, men iddes inte, utan satte mig ute på framsidan och löste korsord en stund. Fast när solen dök ner bakom taket på huset mittemot blev det för kallt, så då gick jag in och satte på tv:n i stället.
Det är lite molnigt den här söndagsmorgonen, men ganska vindstilla och i dag är jag bjuden till Stenstugu på söndagslunch. Så det finns minsann saker att glädja sig åt också!
Trevlig söndag!
Livet efter 80 