Molnen kom och gick och det blåste som attan, men jag är ju envis, så när det var dags för Sommar i P1 tog jag på mig shortsen och linnet och la mig i solstolen för att njuta Jennie Walldéns sommarprat.
Hon var jättebra! Jag hade läst att hon skulle berätta om hur hon fick lämna sin koreanska mamma vid 6 ärs ålder och tänkte att det blir väl en sedvanlig snyfthistoria. Så fel jag hade!
Med sin lugna vackra röst berättade hon om uppväxten i Korea och om varför hennes mamma ansett sig tvungen att adoptera bort henne. Visst var det en enormt hjärtknipande historia, när hon beskriver hur hon, 6-åringen, får ta hand om de mindre barnen, som också var med på den långa resan till Sverige, men ändå känns det inte sentimentalt. Livet har gjort en stark och självständig kvinna av den där lilla koreanska tjejen.
Det var hos mormor i Korea, som hennes matintresse väcktes och kärleken till mormor genomsyrar hennes berättelse och 24 år gammal lyckas hon hitta adressen till sin mamma och gör en resa tillbaka till sin födelseby och får träffa hela sin koreanska familj igen.
Det blev 90 trevliga minuter, för hon spelade dessutom bra musik. Eller jag kanske ska säga musik som jag tyckte om, för vad som är bra eller inte bra är ju helt en smaksak.
Fast jag fick inte ligga i solstolen så länge, för det blev för kallt och blåsigt. Jag gick in och tog på jeansen och tröjan igen, men jag kunde sitta ute i alla fall och lyssna färdigt.
Livet efter 80 