I dag kommer den sista hälsningen från Sicilien, för i morgon är det slut på semestern och bara hemresan kvar. Det är en varm och fin solskensdag och jag ska gå till stranden om en stund.
Igår kväll kom Eva o Claudio och hämtade mig, men det blev inte La Spelonca, utan Claudio körde ner till Naxos, för Eva visste att jag vill komma dit åtminstone en gång. Jag hade ju räknat med att kunna promenera dit, men det går inte alltid som man tänkt. Så det var jätteroligt att få se de gamla välkända kvarteren igen.
I stället för La Spelonca blev det La Cambusa där Eva o Claudio hade sin bröllopsmiddag för 34 år sedan. La Cambusa ligger så vackert precis nere vid stranden med hamnen och båtarna utanför och på berget på andra sidan viken ser man Taormina och Castelmola.
Det är ganska länge sedan jag var på den restaurangen, men den är väldigt fin och fräsch, med vackra dekorationer på borden och längs balustraden ut mot stranden. Vad är det för huvuden kanske någon undrar?
Legenden om morens huvud, kan du läsa om HÄR, men om du, liksom jag, har besvär med italienskan följer historien som Eva berättat den för mig.
Historien berättar att det, för mer än 1000 år sedan, bodde en vacker flicka i ett arabkvarter i Palermo och hon älskade att pryda sin balkong med blommor.
En morgon medan hon höll på med sina blommor, fick hon se en ung svart man, en moro och hon förälskade sig genast i honom. Vad hon inte upptäckte var mannen redan var gift och att han dessutom var på väg att lämna Palermo för att resa hem.
Detta fick ett tragiskt slut, för i sin besvikelse och vrede lät hon under natten hugga av hans huvud och satte det på balkongen för att ha det som minne. I sin förtvivlan stod hon sedan där dag efter dag och grät när hon såg sig älskades huvud och tårarna som föll ned på det gjorde att det växte upp en stor basilikabuske ur det. Hennes grannar tyckte att den ovanliga vasen var snygg och på så sätt föddes traditionen att skulptera ett huvud och sedan använda det att sätta blommor på.
Någon mussla, bläckfisk eller räka hade lite bråttom att lämna mig i natt, men när den väl gjort det, mår jag jättebra igen och frukosten smakade utmärkt. Fast jag måste säga att det hade varit jobbigt om det varit hemresedag i dag.
Trevlig fredag!
Livet efter 80 