Jag äter sällan…

….korv, men till en del rätter krävs det faktiskt ett par skivor. I dag blev jag akut sugen på ostsåsgratinerad blomkål och falukorv, så fram på förmiddagen tog jag en promenad genom skogen och vek sedan av till Konsum. Det är ruskigt halt nu;  rena isgatan faktiskt, men på skogsstigen gick det bra att gå och så hade jag givetvis broddar.

Egentligen skulle jag köpa dammsugarpåsar också, men det är ju rena vetenskapen nu och jag visste bara att de skulle heta S-bag, vilket givetvis inte fanns på Konsum, så jag får leva med dammråttorna ett tag till. Nu har jag analyserat dammsugaren och skrivit upp modellbeteckningen, så får vi se om jag kan hitta något alternativ till den där S-bagen nästa gång jag åker och handlar.

Nu har jag ätit lunch och det smakade väldigt gott. Jag hade tur och fick tag i ett litet fint blomkålshuvud och när jag kom till kassan tyckte den trevliga kassörskan att det fanns en fläck på ena sidan av det, så jag fick det för halva priset. Det blev med andra ord en billig lunch och halva huvudet är kvar tills nästa gång jag blir hungrig.

Om Arriba får Gotland att växa låter jag vara osagt, men de ska få Konsum i Klintehamn att växa i alla fall.

SMHI pratar om stora snömängder i dag och under morgondagen och det har börjat komma någon typ av nederbörd. Det är milt, så det ser ut som regnblandad snö just nu i alla fall. Eftersom dagens promenad är avklarad sätter jag mig och läser en stund nu. Boken jag började på igår är riktigt bra den också.

En sommardag i juli 2008 separerar Alex Schulman från kvinnan som han levt tillsammans med i sex år. Med en resväska i vardera hand lämnar han förvirrad deras gemensamma lägenhet och beger sig ut på Stockholms gator. Han inser att han står inför en ny tillvaro, framför en ny sorts resa – han ser inte alls fram emot den.

På dagen ett år efter separationen föds hans dotter ­Charlie på BB i Visby.

Det här är den brokiga, underbara historien om allt som hände däremellan.

Alex Schulman har återvänt till sina gamla blogginlägg och krönikor från den tiden och utifrån dem skrivit en bok om att förändras, om att bli omkullkastad, tilltufsad och tvingas resa sig upp igen. Men framför allt har han skrivit en bok om kärlek. När han första gången träffar Amanda Widell förändras allt. Tillvaron förvandlas till en kamp med bara ett enda avlägset mål: att få henne. 

/Adlibris
 
Trevlig lördag!

Lummläurar

Det snöar i dag, men det är blidväder och SMHI pratar om regn i eftermiddag. Vilken tur vi hade

som slapp det igår.Jag ska ta en vända med dammsugaren nu och i eftermiddag tror jag att jag ska slappa och sitta i fåtöljen och läsa. Jag laddade hem en bok till av Alex Schulman häromdagen, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.
 

Det kan vara bra att ha en gammal lummläur när det blir krångel med mobiltjänsterna   Då kan man åtminstone ringa nödsamtal utan att behöva krångla med att ta ur simkortet från sin ordinarie lur.

Med anledning av Tele2´s störningar nu i veckan, testade jag min gamla mobil som legat i en låda i flera år och efter en stunds laddning vaknade den till liv och meddelade att endast nödsamtal fungerade. Det var precis det jag var ute efter! Nu har jag ju inte Tele2, men vem vet vilken operatörer som drabbas nästa gång.

Lummläur är ett nygutniskt ord, som betyder mobiltelefon och lumme betyder ficka.

Tänk så stor jag tyckte att den här HTC:n var när jag köpte den. Jag vet precis när jag gjorde det, för det var en vecka innan Åke fick sin stroke 16 januari 2012. Den är en lilleputt jämfört med den jag har nu och nästa generation är ännu större.

Det är märkligt med de här mobilerna – de första modellerna var definitivt inte några lummläurar, för de var  helt enkelt för stora för en ficka. Vår första var en bamse med antenn som man skulle dra ut och den förvarades i ett stabilt läderfodral, men den var avsedd för Åke, som  ha den med sig när han var ensam i skogen.

Sedan kom det nya modeller och de blev mindre och mindre. Den minsta vi hade var en liten Ericsson och den hittade man nästan inte i fickan, så liten var den. Sedan har mobilerna utvecklats och efterhand som de blivit smartare och smartare har de också blivit allt större. Det enda gemensamma de olika modellerna jag har haft, är mobilnumret, det har jag lyckats behålla.

Trevlig fredag!

Planeringslunch – www

I strålande solsken åkte jag och SPF:s kassör iväg till Stenkumla vid halvtolvtiden. Vi var bjudna till föreningens ordförande på lunch, men huvudsyftet var att vi skulle planera inför måndagens årsmöte.  Det har varit kallt i natt! När jag gick till sängs var det nästan -8º och när vi åkte var det ännu -2º. Vägarna vara isiga och spåriga, men Laila körde vant och säkert. Jag slapp med andra ord ta fram Golfen i dag också. 😊

Irma bjöd på en god lunch och en titt runt i det vackra huset, innan vi slog oss ner och gick igenom dagordning, valberedningens förslag och annat viktigt. Så nu är vi redo!

 Och så tar vi ett gutamålsord igen: Det nygutniska ordet för det världsomfattande nätet (World Wide Web) är värdsgane, världsgarnet. Det svenska språket utvecklas (eller avvecklas, det beror på hur man ser det) och ändras och så gör också gutamålet, det är tydligt.

Nu har man svårt att tänka sig en tillvaro utan värdsgane. Tänk så fort det går att anpassa sig och lära sig utnyttja alla nymodigheter. Så behändigt det är  att kunna googla i stället för att springa iväg och leta i uppslagsböcker när det är något man undrar över. Korsordslösningen har fått helt andra dimensioner än tidigare och inte kunde man väl för några år sedan tro att man skulle kunna swisha iväg pengar direkt in på någon annans konto. Och att kunna se varandra när man pratar i mobilen eller via datorn. Inte kunde man drömma om något sådant! Jag som till och med är uppvuxen utan tv. Undrar vad som väntar i framtiden?

Trevlig kväll!

Vardagsmat

Det är en gråmulen dag, precis som tisdagen var och det är ingen större kyla. I går kväll när jag körde hem från Kupan snöade det och jag fick skrapa och borsta bort snö från bilen innan jag kunde komma i väg.

Vi hade rätt många kunder trots vädret, så innan vi gick för dagen blev vi tvungna att tvätta av golven, för det var stora pölar överallt efter snöiga skor och kängor. När jag kom hem hamnade jag framför tv:n för att se ett nytt avsnitt av Hemma igen och där blev jag sittande tills det var sängdags.

I dag har jag varit lite huslig och gjort en ordentlig form med kålpudding på förmiddagen. Det blir gott att ha i frysen för kommande dagar.  Jag brukar se till att det finns kålpudding och lasagne där för de dagar jag inte vet vad jag ska hitta på att äta.

Recept på min kålpudding:

Skär ett kvarts vitkålshuvud i fina strimlor och bryn  det med salt, peppar och sirap tills kålen blir vackert gyllenbrun.  När den är färdig får den svalna och under tiden blandar jag ½ kg nötfärs med 1 liten korv osötad risgrynsgröt och 2 ägg, salt och peppar. Sen bottnar jag en form med hälften av kålen, lägger på färsen och så resten av kålen. In i ugnen i 225º ca ½ timme. Tiden blir beroende på hur stor form man tar.

Sedan äter jag kålpuddingen precis som den är utan sås och potatis, men med lingonsylt. I och med att det är risgrynsgröt i färsen behövs det inte något annat till tycker jag. Fast när jag tar ut en bit från frysen och värmer den i micron brukar jag slå på en liten skvätt mellangrädde, men det är ganska onödigt. Det är bara jag som är så förtjust i grädde (och smör).

Matlagning är annars ett ganska tråkigt kapitel när man är ensam. Förr var matbordet en samlingsplats där vi satt länge och pratade och umgicks. Nu gäller det bara att bli mätt, men jag tycker ändå att jag inte slarvar med maten. Jag försöker se till att jag får i mig näringsriktig och bra mat. Till dagens portion kålpudding åt jag en apelsin som efterrätt. Portionen ser kanske inte så stor ut, men jag ska åka iväg på Onsdagsträffen i eftermiddag och där bjuds det på kaffe och smörgås, så det gäller att inte vara alltför mätt. En granne ringde igår kväll och bjöd på skjuts, så jag slipper köra i dag.

Trevlig onsdag!

I vått & torrt

Igår var jag på revy på Rondo på eftermiddagen och det var ett par trevliga timmar, även om årets upplaga av Gotlandsrevyn, I vått & torrt, inte riktigt går att jämföra med de tidigare. Fast man kanske ska strunta i att jämföra och ta den för vad den är! Den nya ensemblen kan ju knappast bli en kopia av de ”gamla rävar” som lämnat stafettpinnen vidare till dem. Ungdomarna presterade en hel del fina sång och dansnummer och även om en del sketcher blev lite för långa och uddlösa, så fanns det en hel del bra också.  Jag tror att om de vässar pennan lite till nästa år, så kommer det här att bli ett bra koncept.

När revyn var slut och vi skulle hämta ut våra ytterkläder blev det lite kaosartat. Det fanns bara två personer som tog emot nummerlapparna och delade ut kläderna. Bredvid mig stod ett äldre par, som blev enormt upprörda över att ingen tog emot deras nummerlapp. Mannen hängde sig in över disken och viftade med den och och kvinnan sa att: ”Den här disken kan dom riva. Här är det ju ingen idé att stå.”
”Men ni står ju på fel ställe” sa jag, ”ert nummer är ju  inte här, utan längre åt höger.”
”Det var här vi lämnade in kläderna och det är här vi ska ha ut dem” sa kvinnan, ”men det är ju ingen som bryr sig om oss. Den här disken kan dom riva.”
”Ni får vara snälla och lugna er”, sa en av de som lämnade ut kläder när han passerade oss. ”Vi är bara två stycken, vi hinner inte riktigt med.”

Jag hoppas verkligen att jag inte såg lika hysterisk ut som de andra två. De fick ju sina kläder till slut och jag också och när jag kom ut upptäckte jag att det hänt en hel del på väderfronten sedan jag gick iväg till Rondo. Det blåste och snöade och var väldigt otrevligt. Det är tur att jag bara har en liten bit hem.

Det fortsatte att snöa under kvällen och vid tiotiden funderade jag på att gå ut och skotta, men latmasken slog till och det blev ingenting av med det. I dag gick det inte att få upp ytterdörren, men grannen ovanpå ryckte ut och tog bort snödrivan som låg framför den och sen hjälptes vi åt att skotta vår uppfart och vaktmästaren har plogat vägarna.

Igår var det kallt, men nu är det blidväder och det fortsätter att komma nederbörd, som enligt SMHI ska gå över i regn senare i dag. Då lär det bli halt, så det är skönt att man inte behöver ut och köra.

Svansträck passerar över Odvalds varje dag

Trevlig måndag!