Så låg jag där i solstolen med mobilen redo för att lyssna på det första sommarpratet för i år. Det är en solig och fin midsommardag, men inte så varmt som det varit den senaste tiden och det känns nästan skönt. Ändå blev det lite för varmt att ligga ute i solen, så efter en stund flyttade jag in i skuggan.
Fares Fares var en trevlig värd och basen i programmet var hans immigrationshistoria, som följdes upp med ett besök i Beirut vid vuxen ålder, då staden utsattes för bombning. Han var behaglig att lyssna på, men fångade inte mitt intresse fullt ut och musiken var inte alls i min smak. Han höll mig vaken, men det var inte mer heller!
Vi hade en trevlig kväll igår tycker i alla fall jag. Maten smakade bra och alla bidrog med någonting; Bosse hade med sig en paj och Eva hade köpt kallrökt lax och jag stod för resten. Givetvis åt vi matjesill med gräddfil, hackat ägg och gräslök och nykokt färsk potatis, men det var bara Eva, Bosse och jag som åt av den. De andra föredrog laxen.
Och det blev lite kvar av den, så nu ska jag ta mig en kopp kaffe och en ordentligt bit. Jag hade trott att min granne skulle vara hemma i dag, så att han kunde hjälpa mig med tårtan, men han är tydligen bortrest. Jag har i alla fall inte sett till honom. Det är väldigt lugnt och ödsligt här i dag, för de flesta av grannarna i den del av området där jag bor firar midsommar någon annanstans. Jag känner mig nästan lite övergiven!
Dagens ordspråk:
Ingen segrare tror på tillfälligheter.
Livet efter 80 