Sommar i P1 – Vägglöss

Dag efter dag säger man på väderleksrapporten att det är risk för åska och regn, men här kommer inte en droppe. I dag har vi solsken och varmt och skönt väder. På förmiddagen gick jag runt och vattnade krukor och lådor och tog en vända med sekatören och putsade lite här och lite där.

Vad var det syster Kerstin skrev på facebook?

Hurra för Agneta Pleijel !😍👍😍👍😍

Henne missade jag ju igår när jag åkte till Visby, så i stället för att höra på ännu en i raden av dem som beklagar sig över sina svårigheter för att han inte ser ut som en svensk, så parkerade jag i solstolen efter lunch för att lyssna på henne.

Hon var väldigt trevlig att höra på och hade en behaglig röst och hon är en av de första jag har hört som gett sig tid att prata om musiken hon spelade. Mycket sympatiskt och dessutom i stort sett njutbar musik med bara något undantag.

Och så pratade hon givetvis om sitt skrivande, om andras skrivande och om allas vårt skrivande. Och om någon säger att de inte skriver, så uppmanar hon dem att börja göra det, för att fånga livet. Hon var väldigt bra!

1280px-Bed_bug,_Cimex_lectulariusI dag finns det  en artikel i Gotlands Allehanda med en ruskig, men kanske befogad, varning för vägglöss i loppisfynd och jag känner mig väldigt tacksam över att jag inte fallit för några av alla loppisskyltar som översvämmar ön. Att få vägglöss vore ju en mardröm. Det räcker så bra med andra små insekter som hälsar på både inom- och utomhus.

Var uppmärksam på vägglöss i loppisfynden

I och för sig är det ju ännu rötmånad – kan det här kanske rentutav vara en rötmånadshistoria?

Dagens ordspråk:
Av en fjäder kan det bli fem hönor.

I solstolen med Ingrid le Roux

Fast solstolsslappandet avbröts av moln och jag gick in, men molnen skingrades och solen tittade fram på nytt, så då gick jag ut igen och fortsatte att lyssna på Ingrid (trevligt förnamn!) som hamnade i Sydafrika genom att hon vid ett studieår i USA träffade en vit sydafrikan, tycke uppstod och efter några år gifte de sig och flyttade till Kapstaden.

Vilket liv hon har haft! Hon har varit läkare åt Desmond Tutu och Nelson Mandela och det är nog inte många som kan skryta med det,  men det viktigaste hon har uträttat, är att under 40 år ha arbetat med utsatta kvinnor och barn i Sydafrikas allra fattigaste områden och hon har kallats ”Guds gåva till Sydafrika”. Hon har gjort vad hon kan för att sprida godhet på jorden.

Rasmotsättningar har hon levt med hela sitt liv; det var inte helt enkelt att komma till Sverige med en sydafrikan med sig, för många, både släkt och vänner, vände dem ryggen i tron att han stödde apartheid och när de sedan flyttade till Sydafrika fick de tampas med raslagarna där.

Hon berättade väldigt lugnt och lågmält och kanske hade det, som  i alla fall jag upplevde som en föreläsning, vunnit på lite mera dramatik. Hon var helt enkelt lite för blygsam. Musiken var helt perfekt och väl utvald.

Trevlig fortsättning på tisdagen!

Ska du bara välja en sommarpratare…

….i år, välj då Marie Nilsson Lind!

Jag kan inte göra annat än att citera Aftonbladets rubrik:

Du, det här var rent fantastiskt.

Kristoffer Bergström avslutar sin recension av dagens program på följande sätt:

Efter att ha kritiserat ett par sommarprat vände sig läsare till mig med befogade frågor om jag drack pressade citroner och ättika till frukost. Jag hade inget bra svar. Varför så sur?

Men ska det gå att berömma program måste det ske utifrån någon sorts nivåer, då inte alla möter samma lovord. Basketspelaren Amanda Zahui var exempelvis klart mer lyssningsvärd än en kock och en arkitekt. Berättarproffsen Jonas Hassen Khemiri och Stina Wollter var ännu bättre.

Och överst finns en himmelsk nivå. En där varje ord glöder. En där du inte fattar vad de andra håller på med, vad du håller på med, vad du just varit med om.

På den nivån finns i sommar hittills bara Marie Nilsson Lind.

Trevlig kväll!

Lördagsgäster – Sommar i P1 med Måns Möller

Det var lite mulet i morse, men det blev en riktigt fin lördag med behaglig temperatur runt 20º och hyfsat svaga vindar. En liten regnskur hade det kommit på morgonsidan, så det var fortfarande vått ute på asfalten när jag kom upp och plastslangen från stupröret på baksidan hade rullat ut sig. I regnmätaren var det dock inte mer än lite fuktigt, men bättre det än ingenting.

Jag hade en del att pyssla med på förmiddagen, för Krister o Thomas skulle komma hit på lunch. Vi satt i köket och åt, men när det var dags för kaffe flyttade vi ut.

Krister o Thomas

När de åkt tillbaka till civilisationen, tänkte jag först ta vara på disken, men i stället flyttade jag ut solstolen på gräsmattan och la mig där en stund. Inte för att jag var speciellt utmattad, utan bara för att det var så väldigt skönt väder och där låg jag tills skuggan från huset skymde solen.

Då gick jag in i köket och röjde upp och var ute i soprummet med lite skräp och sedan satte jag mig vid köksbordet för att lyssna i efterhand på Måns Möller, dagens sommarvärd, men det blev inte så långvarigt. Hans hetsiga sätt och hoppandet från det ena till det andra gjorde att jag stängde av radion efter en halvtimme. Han pratade om sin autistiske son och det var i och för sig rörande, men han har ju gjort en hel show om just honom, så varför ta upp det igen? Varav hjärtat är fullt talar munnen brukar man säga. Kanske var det därför? Men vad hade en intervjun med hans tränare i programmet att göra? Neeej!

Dagens ordspråk:
Erfarenhet utan lärdom är bättre än lärdom utan erfarenhet.

Klinte runt med Thomas Sandell

Dagens sommarvärd var Thomas Sandell, arkitekt och designer och jag satt i köket när jag började lyssna på honom, men kände att jag nog måste ut och röra på mig lite. Förra veckan skyllde jag på att det var för varmt och i tisdags och igår för att det var för kallt och att det skulle bli regn. Nej, in med öronpluggarna och på med promenadskorna och så gav jag mig iväg. Men det var kallt! Jag hade en tunn långärmad tröja, men det räckte inte, så jag vände hem igen och tog en jacka på mig och då kändes det bättre.

Jag gick Donnersgatan ner och sedan tog jag Kustvägen norr ut. Thomas Sandell pratade nog för ganska döva öron, för jag hade ju mycket annat att tänka på när jag gick där och tittade mig omkring och kollade upp om det möjligen var någon bekant jag mötte eller om det bara var turister överallt. När jag passerade Donnerska Parken och började fundera på varför det är en byggnadsställning rest vid fd Svanborgs hus, vaknade jag dock till, för då spelade han Freddy Wadlings version av Blott en dag, annars var det väl inte så många låtar i min smak. Ja, Pretenders Don´t get me wrong förstås.

När jag kommit in på Djurgårdslundsvägen och passerade den här buddlejan, som smitit ut genom en häck, spetsade jag öronen igen, för nu gav han inredningstips:

Använd aldrig mer än tre material hemma. Titta på hur en konstnär du tycker om använder färg. Se husets helhet och inred inte badrummet för sig. Möblera så att man ser så mycket som möjligt av golvlisten. Hur litet rummet än är ska man kunna komma fram längs väggarna! Om du ska bygga hus på en tomt, anpassa huset efter tomten och inte tvärtom och vänd ytterdörren åt söder, uteplatsen åt väster och sovrum åt öster.

Medan jag fortsatte hemåt berättade Thomas Sandell att han designar allting från dörrhandtag, kläder, karaffer, klockor, väskor och möbler till båtar och hus. Han har till och med varit och blåst glas på Murano, ön i Venedig, som är känd för just det. Han var ett trevlig promenadsällskap, men satte ändå inte något större avtryck.

Trevlig fortsättning på torsdagen!

Sommar med Anna Rosling Rönnlund

Det var nog tur för Anna Rosling Rönnlund att solen gick i moln och att det blev för kallt att ligga kvar i solstolen trots att jag hade en långärmad tröja, för hennes föreläsning hade jag nog somnat ifrån annars. Hon är duktig och väldigt engagerad och det är viktiga saker hon pratar om, men lite tråkigt ändå.

Anna är gift med Hans Roslings son Ola och tillsammans bildade de tre stiftelsen Gapminder och skrev boken ”Factfulness – Tio knep att förstå världen”. Boken gjorde Hans Rosling världsberömd. I början skrevs den i vi-form, men sedan krävde förlaget att den skulle skrivas med Hans Roslings röst. Anna försäkrade att det inte fanns någon dispyt dem emellan, men att man blundat för hennes insats. Det fanns en viss bitterhet i hennes röst när hon sa:
– Folk ville ha ett ensamt geni. Det passade perfekt med en lång, vit, äldre man.

Musiken var bedrövlig och bara några av dem njutbara, så hon platsar absolut inte på min Fem i topp-lista.

Över huvud taget tycker jag att det varit rätt dålig musik i de här programmen, men det kan ju bero att det är musik som är okänd för mig. Till vardags lyssnar jag ständigt på det vanliga skvalet i P4Gotland och all musik där består av de senaste schlagerlåtarna och vanlig populärmusik. Musiken jag tyckte om i ungdomen och under min uppväxt spelas inte så ofta varken här eller där. Jag vill höra lite Elvis, Beatles, Abba, Queen, The Platters och till och med en och annan dansbandslåt och operaaria kan gå an, i stället för den ”kravallmusik” som t ex Anna Rosling Rönnlund och många med henne haft med i sina program.

Trevlig fortsättning på onsdagen!

Jodå, det blev kubb och Sommar i P1

Visst blev det kubb trots värmen,  vi pensionärer ger oss inte i första taget och vi spelade som vanligt två matcher med kaffepaus emellan. Match nummer två var fort avklarad, så vi blev sittande i skuggan och pratade ett tag efter den också.

När jag kom hem lyssnade jag på dagens sommarpratare, Eija Hetekivi Olsson, medan jag bar ut några kannor vatten. Jag hade tänkt att jag bara skulle lyssna en stund, men jag fastnade i hennes våld. Musiken hade de ungdomar hon handleder i skrivande valt och de hade gjort ett bra val tycker jag. Inte för att det var min musik precis, men den passade perfekt till hennes text.

Om du ska höra på henne, bli inte rädd och stäng inte av radion efter inledningen, för här är ett sommarprat av en helt annan kaliber än man hört förut i år, eller kanske någonsin. Hon svär och förbannar, använder massor av fula ord och hon är fantastiskt passionerad. Det är som en kulspruta skriver någon och visst är det så. Och det var väldigt befriande att höra någon som inte fjäskar för lyssnarna. Hon hamnar på Fem i topp-listan!

Trevlig måndagskväll!

Söndag med Adam Pålsson

Odvalds 28 juli 2018: Det är 28° i skuggan och det blåser, men blåsten svalkar dåligt tycker jag. Så skrev jag förra året och jag skulle kunna skriva detsamma i dag. För det är ännu en varm dag och det gäller att passa på att njuta, för nu är det snart slut med högsommarvärme för den här gången. Skönt tycker en del, synd tycker andra.

På helagotland.se kan man läsa rubriker som:
Temperaturen rasar: 10 grader kallare väntas.
Kan detta vara sommarhettans sista dagar? Enligt SMHI försvinner åtminstone den extrema värmen, som veckoslutet gett i början av nästa vecka.

Jag låg ganska längei dag och sedan på förmiddagen hade jag ett besök av ordförande Irma och sedan hon gått hade jag lite pyssel vi datorn med annonsering och annat.

Efter lunchen har jag lyssnat på Adam Pålsson, skådespelare, som varit dagens sommarvärd. Jag gillar verkligen honom och nu senast har jag sett honom i rollen som Chippen i tv-serien Innan vi dör från 2017. Jag har sett den förut, men det var roligt att se den igen. Sen har jag sett honom i Torka aldrig tårar utan handskar och Bron. Jag tycker att hans sommarprogram var riktigt bra! Han berättade om när han höll på att bli skjuten, under en filminspelning då några poliser som missuppfattad situationen angrep honom med dragna vapen och hotade att skjuta honom. Nu dör jag, tänkte han! Och han berättade om sin passion för skådespeleri och film och om sin vänskap med Rickard Wolff. Hans program berörde mig och han spelade mestadels väldigt vacker och njutbar musik. Tack för det Adam!

Dagens ordspråk:
Blås inte på den eld som ändå brinner.