Vad gjorde man utan dumburken?

Visst blir det många timmars skärmtid för min del nu på vintern, för läsningen ligger för tillfället nere. När det gäller läsning är jag periodare och inväntar våren när jag kan sitta ute med min bok, för det är det bästa jag vet.

Nej, nu sitter jag antingen framför datorn eller pillar med mobilen, eller också ser jag på teve. Fortfarande har jag dock lyckats hålla mig från att sätta på den på dagtid. Först fram på eftermiddagen, när det är dags för kaffe vid tretiden, inleder jag dagens tittande. Den är verkligen ett fantastiskt sällskap och jag har, efter elva års ensamtittande, börjat vänja mig vid att jag inte har någon att kommentera programmen med och jag tål t o m höra mina egna skratt utan att det känns alltför pinsamt.

Just nu ser jag på serien Manifest på Netflix och den handlar om ett flygplansmysterium. Jag tröttnade ett tag på Ben Stone´s (i mitten på bilden) bekymmersrynkade panna och lätt hysteriska utspel, så efter ett par säsonger tänkte jag ge upp den, men jag fortsatte titta i alla fall och igår kväll såg jag det sista avsnittet av säsong tre och visst lär jag ge mig i kast med den fjärde och sista säsongens 10 avsnitt också. Fler lär det enligt Netflix inte bli och man utlovar dessutom att vi ska få en förklaring till hur det går till när ett flygplan landar fem och ett halvt år efter starten.

Men jag tittar inte bara på Netflix, det finns en hel del program i det vanliga utbudet som jag gillar (och ogillar). På Spåret är en favorit just nu, men Stjärnorna på slottet är jag mera tveksam till. Under den första delen med Pia Johansson, satt jag och grät och i nästa avsnitt fick jag min uppfattning om Lars Lerin totalt raserad, så igår blev det flygplansmysterier i stället för Anja Lundquist. På TV4 är Mästerkockarna i gång igen och dem vill jag inte missa och dessutom gillar jag Bytt är bytt och En plats i solen.

Ja, vad gjorde man utan teve? Alla i min ålder vet vad man gjorde innan vi fick tillgång till teve-apparaten. Tänk så många sällskapsspel, kortspel och annat man hann med och tänk så fascinerad man satt vid radion och lyssnade på Frukostklubben och Karusellen och tänk så spännande det var att gå på bio. Och så många handarbeten man hann med.

Åter till nutiden! Nu börjar det bli dags för lunch och jag har plockat fram lite kycklinglever som ska tillagas och sedan hoppas jag att vädret är nådigt så att jag kan ta mig en söndagspromenad. Det är mulet och lite blåsigt, men är det bara uppehållsväder kan det nog vara skapligt i alla fall. Igår blev det inte någon längre vända för ”oldisen” blev så glad över mitt besök, så jag blev sittande där mycket längre än jag tänkt.

Trevlig söndag!

Det ligger ett lock….

…..över Gotland och det är mörkt både ute och inne, men i dag kände jag att jag bara måste ut en vända, för igår blev det inte av och inte i förrgår heller och jag vet att ju längre tid det går mellan promenaderna desto jobbigare är det.

Först skulle jag sätta in en annons för SPF och när den var klar behövde jag gå ut till soprummet för kompostpåsen var full, så jag klädde på mig ordentlig och när jag slängt skräpet gick jag ut på en klinterunda. Vädret var ganska behagligt, med nästan fem plusgrader och inte så mycket blåst, men det tog emot att gå till att börja med och ett tag tänkte jag vända hem igen, men halvvägs ner på samhället blev det bättre och sedan var det inga problem alls.

När jag ändå var vid Torget passade jag på att gå in en sväng på Konsum också och där träffade jag en bekant som jag inte sett på länge, så det blev en liten pratstund. Det började bli lunchdags så jag köpte med mig en grillad kycklingklubba, som jag har ätit nu med potatis, morot och vinbärsgelé till.

På hemvägen fick jag se att Rondo ger Tom Hanks nya film nästa söndag och den ska jag försöka komma iväg och se. Jag tycker att han är så bra.

Filmen hade galapremiär i Stockholm den 13 december 2022 där Tom Hanks närvarade och den är planerad att ha biopremiär i Sverige den 13 januari 2023 och redan en vecka senare får vi se den här i Klintehamn.

A man called Otto är en re-make av En man som heter Ove. Det ska bli spännande att se hur Tom Hanks tolkar den argsinte och vresiga Ove.

Glad måndag!

Sista dagen i julhelgen….

….är det i dag och sedan tar oxveckorna vid. Nästa helgdag är inte förrän den 7 april, då det är långfredagen i påskveckan, men jag sörjer inte speciellt över det, för det är ganska skönt med vanliga veckor då allt bara rullar på och man slipper känna sig ”veckovill”.

Julen har jag ännu kvar…

…..men nästa vecka börjar jag plocka undan en del och på tjugondag Knut, den 13:de januari (som i år är en fredag😨), ska julgranen, tomtarna och allt annat pynt vara förpassat till julkartongen. Det enda jag brukar ha kvar januari månad ut är uteslingan, men i år ska jag nog ta ner den också. Vi ska ju spara el!

Den här trettondagen är det -4º, det blåser och det far snöflingor i luften. Jag får se vad jag ska hitta på? Om jag ska våga mig ut på en promenad, eller om jag ska ta bilen och åka till Konsum en vända? Först ska jag laga lite lunch i alla fall för det börjar suga i magen. En carbonara skulle sitta bra!

Hos Znogge och Kraka har jag läst att de ser en serie som heter Manifest. Namnet kändes bekant och när jag kollade hade jag varit och tittat en liten stund på den, men bestämt mig för att det var ingenting att se. Jag är ju en sån där tråkig typ som står med fötterna djupt nere i myllan och fnyser lite föraktfullt åt filmer och serier som skildrar övernaturliga händelser, men igår kväll såg jag mer än 20 sekunder och fastnade. Undrar om man kommer att få någon förklaring till hur ett flygplan med nästan 200 passagerare kan försvinna i fem år och sedan komma tillbaka med passagerarna ovetande om att de varit borta så länge, oskadda och ”oåldrade” ?

Trevlig trettondedag jul!

Visst ville man ha lockar!

Det var tur att jag gick ut på en promenad igår, för i dag faller det en blandning av snö och regn från den blygrå himlen och det är bara någon enstaka plusgrad, så jag håller mig nog inomhus den här onsdagen. Igår var det ganska skapligt väder, så jag tog en runda på Barkan efter lunch och där är det alltid trevligt att gå.

När jag kom hem hade jag lite pyssel vid datorn och sen såg jag en dansk serie på SvtPlay som heter Carmen Curlers:

Den entusiastiske entreprenören Axel och den handlingskraftiga bondhustrun Birthe drar på 1960-talet igång Danmarks största arbetsplats med hjälp av en liten elektrisk papiljott. Serien är inspirerad av verkliga händelser.

Ingrid 15 år

Carmen Curlers är väl egentligen en ganska banal historia, men trots allt ett tidsdokument från 60-talet.

I verkligheten lanserades den där papiljotten 1963, så jag tycker att man borde känna till den, men det gör jag inte.

Det jag däremot minns är när man permanentade håret genom att frissan rullade upp det på spolar och på dem satte hon en klämma som via en kabel värmdes upp med elektricitet. Du milde tid så krulligt det blev!

Första gången jag fick göra en permanent var nog till konfirmationen för då skulle man ju vara fin och sista gången jag såg en sådan teknik för permanentning var på en damfrisering i Riga någon gång i slutet på 80-talet.

I dag har jag bäddat rent i sängen och tvättmaskinen har fått årets första uppdrag och det har den snart klarat av. Nog är det en välsignelse att ha en egen tvättmaskin och slippa boka tvättstugan. Det kostar en slant, för elen får jag ju stå för själv, men det är det värt.

Jag har varit runt en vända med vattenkannan också, men julgruppen från Bosse o Carina fick jag ta ut i köket och vattna, för jag är rädd om bordet där den står.

Trevlig onsdag!

Bättre sent än aldrig

Jag såg ett avsnitt av Go’kväll för en tid sedan där Carl Johan de Geer var med och då visade han sin almanacka för 2023 – Pessimistens Almanacka och jag tyckte att den var så roligt, så den önskade jag mig i julklapp.

Krister nappade på min önskan och beställde en, men den hann inte fram till jul, så igår hade mina gäster den med sig och i dag har jag suttit och tittat i den.

Det är en riktigt familjealmanacka med fyra spalter att göra anteckningar i. Det kommer jag inte att göra, men jag kommer att glädja mig åt de fina (och roliga) teckningarna i den. Anteckningar på sådant jag behöver komma ihåg har jag i mobilen.

Januari skulle jag ju ha presenterat på nyårsdagen, men det går väl lika bra i dag, denna gråa och regniga tisdag. Just januari är nog en tuff månad för många och tidningarna är fulla av tips för hur man ska kunna ta sig genom den efter alla utgifter man haft under jul- och nyårshelgerna.

Bättre sent än aldrig kan det väl också vara att berätta att Årskrönikan för 2022 är färdig sedan några dagar tillbaka. Jag har bara glömt att tala om det. Jag lägger inte ut den som ett inlägg, utan den finns under rubriken Årskrönikor för den som eventuellt skulle var intresserad eller via den här länken.

Trevlig tisdag!