Läget 1 maj

Källa: Region Gotland

Publicerad 2020-05-01 14:30

TG-Laeger-28I dag fredagen den 1 maj, har fem nya fall av covid-19 konstaterats på Gotland. Det vill säga det är 49 konstaterade fall på Gotland.

Två personer vårdas på intensivvårdsavdelningen IVA och en på vårdavdelning.
Inga nya dödsfall på Gotland idag (tre totalt tidigare). Det är nu viktigt att alla hjälps åt för att minimera smittspridningen.

avdelare42

Jag har just lämnat tv:n efter att ha sett filmen om Edith Piaffs liv, La Vie En Rose. Jag tror jag har sett den någon gång förut, men den tåls att se igen och den lämnar nog ingen oberörd. Vilken fantastisk röst den lilla sparven hade. Man kan inte fatta var kraften kom ifrån.

Trevlig fortsättning på dagen!

Mycket tv blir det….

williamSenaste serien jag sett på Netflix är den här, Northern Rescue, en serie om en familj där John West, befälhavare på räddningstjänsten, flyttar hem till Turtle Island Bay med sina tre barn efter att hans fru plötsligt gått bort.

Igår eftermiddag såg jag de sista avsnitten. Jag tänkte inte så noga på vem den manlige skådespelaren var, men kände igen honom på något sätt. Jag kom att tänka på Alan Baldwin i It´s Complicated och efter ett tag blev jag tvungen att kolla; det var Alan´s brorsa William, så likheten fick en förklaring. Sista avsnittet slutade med en massa olösta konflikter och säsong nr 2 lär komma när som helst.

TG-Danser-63aKvällen tillbringade jag tillsammans med Let´s Dance-gänget. Om det inte vore för alla reklamavbrotten skulle det vara riktigt trevligt, men i och för sig kanske det inte är helt fel, för jag reser mig ofta och går och gör någonting annat under pauserna.

Jag såg inte resultatet, men i dag har jag läst att Andreas åkte ut. Det var ett konstigt reportage för resten, där man förkortat åka ut till åka? Andreas åkte stod det. Vart då? Äsch, nu ska jag inte var sån, men jag tycker nog att det var ganska rätt att han fick lämna tävlingen. Han har varit lite för yvig.

galen

 

När Let´s Dance var slut letade jag reda på en film på Netflix. Filmen från 2003 med Jack Nicholson och Diane Keaton var ganska tramsig, men lite kul ändå, så jag satt kvar tills den var slut och då var klockan nästan tolv. Det blev nattsudd med andra ord.

I dag då? Ännu vilar tv:n.  Det är mulet och ganska kyligt och det är kyligt inomhus också för värmen är tydligen avstängd. Elementen är iskalla. Nu ska jag gå och fixa till lite lunch och sen ska jag ta mig en biltur till gravarna och göra ett besök hos Eva och Bosse.

Dagens ordspråk:
Konsten är inte att tala om vad det blir för väder! Konsten är att ha ett paraply när det regnar.

Sorjonen – Förmiddagspromenad

sorjSorjonen är en finsk serie som jag gillar och tredje maj kommer den tredje säsongen på Netflix, så igår kväll tänkte jag att jag skulle uppdatera mig lite och se ett par avsnitt från säsong 2.

Jag kände inte igen mig alls! Alla såg likadana ut och Kari Sorjonen betedde sig lika förvirrat som vanligt, men hur lät han? Han pratade engelska i stället för den vackra finskan. Men det löste sig, jag lyckade klura ut hur jag skulle göra för att byta till originalspråk. Puh! I rena förtjusningen såg jag tre avsnitt på raken innan det var dags för sängen.

I dag är det soligt, men det blåser. Vad beror all den här blåsten på? Jag gick ut på en promenad på förmiddagen i alla fall och hade tänkt gå ner på hamnen och eventuellt gå hem via Warfsholmen, men när jag kom till Norra Kustvägen fortsatte jag rakt fram och gick hem via Barkan i stället. Med vinden i ryggen blev det bra mycket behagligare.

IMAG2369
Donnersgatan – Här har kejsarkronorna smitit ut på vägkanten
IMAG2370
Vid gamla tvätten har murgrönan kvävt ett högt träd
IMAG2371
På andra sidan vägen blommar forsythian och
björkarna lyste märkligt rödbruna mot den klarblå  himlen.
IMAG2373
Längs Barkan är det en fröjd att se alla sippor

Så det blev inte så lång vända som jag tänkt mig. Enligt min stegräknare gick jag 1,62 km och tog 2702 steg. Det är en bra bit kvar till de 8000 som socialstyrelsen förr rekommenderade, men jag håller mig till Anders Hansens goda råd: en 30 minuters rask promenad om dagen och det har jag i alla fall uppfyllt.

Dagens ordspråk:
En vän är den som kommer in, när hela världen har gått ut.

Sommartid……

….och ute var det snöstorm ett tag i morse, eller morse, det var väl snarast förmiddag, för jag, som inte ställde om klockorna igår kväll, kom ju inte upp förrän fram på förmiddagen.

Det verkar vara riktigt aprilväder, för nu skiner solen igen och snön har töat bort, men jag befarar att det här inte är dagens sista snöby.

Några klockor har jag kvar att ställa om, men jag är snart färdig och några brukar jag aldrig bry mig om att ändra. Bilen får t ex nöja sig med normaltid året runt. Jag tycker att det här att vi ska hålla på att ändra tid två gånger om året är hur larvigt som helst. Måtte man snart ta beslut om att återgå till normaltid för gott. Sen får gärna sommartid blir normaltid för min del.

Nu har jag sett det sista avsnittet av When calls the heart, så nu gäller det att hitta någon annan trevlig serie.  Jag fick ett tips någonstans i från om en som heter The Stranger, så den ska jag testa.

Jag fick en kommentar från Susie på Stjärnarve där hon skrev om hur de tidigare fick besök av en granne som sålde fisk och så var det ju på Stenstugu också förr i tiden och jag kände inspirationen flöde och tänkte mig ett inlägg, men så kom jag ihåg att jag skrivit om det  tidigare och mycket riktigt, det hade jag gjort. 17 april 2012 skrev jag om Gårdfarihandlare, så det kändes lite överflödigt att göra det en gång till. Det inlägget har nu blivit en sida under rubriken Stenstugu.

Region Gotland meddelar: Fler fall av Covid-19 på Gotland

Publicerad 2020-03-29 10:51
Två nya fall av coronavirusinfektion (Covid-19) har identifierats på Gotland.
Antalet konstaterade fall av Covid-19 på Gotland är nu elva stycken.


Dagens ordspråk:

För att komma till källan måste man simma mot strömmen.

Premiär – Hope Valley

Visserligen är det bara lite drygt fyra grader varmt i skuggan, men solen skiner så vackert och det blåser inte så mycket i dag, så i morse tog jag med mig min kaffemugg och gick ut och satte mig och det var riktigt skönt. Blåmesar och talgoxar lockade på partners och på avstånd hörde man måsar som skränade, spireorna och schersminhäcken börjar grönska och dvärgsälgen är full av små luddiga knoppar. Det våras!

IMAG2274
Årets första morgonkaffe på terrassen

Jag tillbringar mycket tid i Hope Valley just nu tillsammans med lärarinnan Elisabeth, mounti Jack, borgmästare och kafeägaren Abigail och många andra. When hope the heart heter serien som tydligen gått på Hallmark från början, men jag har hittad den på Netflix. Det är en lång serie med många avsnitt, men jag ransonerar dem. Det får räcka med tre stycken om dagen, för det mesta i alla fall.

Hope Valley är en kanadensisk gruvort och alla som bor där ställer upp för varandra och hjälper till för ingen ska bli utanför eller lida nöd. Elisabeth är en otroligt duktig pedagog, älskad av sina elever och hon löser alla problem både när det gäller barnen och deras föräldrar. Sen finns det ju skurkar förstås, riktiga fulingar som stjäl och rånar och begår alla möjliga brott, men dem tar montie Jack och hans medhjälpare hand om och förpassar till häkte och fängelse.

Men den största skurken av dem alla är Henry Gowen, representant för gruvan och borgmästare i Hope Valley när serien börjar. Hans slarv med säkerhetsföreskrifterna gör att gruvan exploderar och 47 arbetare omkommer och han förskingrar stadens kassa. Men även han får efter många vändor ge sig för godheten och vid pass avsnitt 40 är även han en god samhällsmedborgare.

När spänningen börjar mattas och ett äventyr går mot sitt slut kommer diligensen och ur den kliver det någon spännande man med ett okänt förflutet, eller en vacker kvinna och så är det full fart igen. Det är en riktig feel-good serie!

Nu ska jag skriva ett protokoll från gårdagens möte, för min ersättare dök inte upp. Trevlig torsdag!

Dagens ordspråk:
Det har aldrig funnits ett bra krig eller en dålig fred.

 

Direkt till återvinningen

Igår var det dags för två nya avsnitt av Hennes nya namn, filmatiseringen av Elena Ferrantes bok med samma namn. Del fem handlade om vistelsen på Ischia där vänskapen mellan Lila och Elena knakar i fogarna när Lila inleder ett förhållande med Elenas stora kärlek Nino Sarratore. När de sedan kommer tillbaka till Neapel börjar Elena plugga igen och tappar kontakten med Lila. Nu är planen att hon ska söka till ett universitet i Pisa.

En dag när hon går och flanerar i Neapel kommer hon av en slump till gatan där skoaffären ligger och går dit för att prata med Lila och upptäcker att även Nino är där och Lila talar om att hon är gravid med honom och att hon ska lämna Stefano.Innan jag gick till sängs gjorde jag färdig ramen på pusslet och upptäckte att det saknas tre bitar. Jag letade och letade och klockan blev över tolv innan jag kom i säng. I dag har jag plockat ner alla bitar, inte en och en, men väldigt noggrant i alla fall, i asken och de där kantbitarna finns inte. Jag blev verkligen besviken, så nu hamnar pusslet i återvinningen och det är kanske lika bra, för jag fick rätt ont i ryggen av pusslandet.

I dag är det mulet, men än så länge uppehållsväder och då och då kan man ana att det finns en sol däruppe någonstans. Carina ringde igår och frågade om jag ville gå med på Hamnkaféet och äta kroppkakor i dag och det ville jag först inte, men så ångrade jag mig.  Varför skulle jag inte det? Jag blir lite deppig när det är så här grått och trist och då känns det mesta tungt och motigt, men det blir ju inte roligare för att jag sitter inne och trycker, så nu är det utflykt till hamnen på gång. Det ska bli spännande att få smaka på Hamnkaféets kroppkakor, för de är rätt berömda.

Dagens ordspråk:
Man ska mena allt man säger, men man behöver inte säga allt man menar.

 

Skvättiväg – HBO

Det verkar vara varannandagsväder, för efter den soliga och fina tisdagen är det en regnig onsdag och det är mörkt och kulet.

Kameuforbia – Skvättiväg

Den här blomman  kallas alltså för Skvättiväg och det gör den för att den skvätter iväg sina frön för att föröka sig. Jag fick den av en av grannarna när de var här på julkalas och den har redan producerat flera frön. Man kan nästan se på jorden i krukan att det ligger små frön där. Jag har läst mig till att den sedan tappar de nedre bladen och får en stam med bladkronan högst upp. Det ska bli spännande att se om jag lyckas hålla den vid liv.

avdelare42

Igår vad det dags för två nya avsnitt av Hennes nya namn. HBO släpper nya avsnitt på tisdagarna och de beskriver handlingen i  Hennes nya namn så här:

Under en semester i Ischia återförenas de två tonårstjejerna med sin gamla barndomsvän Nino Sarratore, som nu studerar på universitet. Det oväntade mötet förändrar deras relation för alltid och gör att deras liv tar riktning in i två olika världar. Lila blir en skicklig försäljningsassistent i en elegant skoaffär i centrala Neapel som ägs av den mäktiga familjen Solara. Elena fortsätter med sina studier och förbereder sig på att lämna staden för studera vidare på universitetet i Pisa.

Jag är som vanligt mest imponerad av skildringarna från Neapel, det är otroligt skickligt gjort och ett riktigt tidsdokument.

Tisdagskvällen avslutade jag med en film, regisserad av Lasse Hallström – Dear John – hette den. En liten söt bagatell att fördriva ett par timmar med innan det var dags att gå till sängs.

Dagens ordspråk:
Bättre ett ärligt nej än ett falskt ja.

Hennes nya namn

Solen lyser i dag också, men det är blåsigt som vanligt. Jag ska strax ge mig iväg ut på bygden och se om jag kan få justeringsmännen att godkänna protokollen jag skrivit.

Jag gjorde ju en lasagne igår och jag gjorde en stor form, så då passade jag på att bjuda Carina och Bosse på kvällsmat och då hade de med sig den här vackra tulpanbuketten.

Igår var det premiär på HBO av den andra delen av filmatiseringen av Elena Ferrantes Neapelkvartett och den hämtar sitt innehåll från boken Hennes nya namn. Jag har just läst boken (för andra gången), för jag hade glömt hur det gick efter det dramatiska slutet på Lila och Stefanos bröllop.

Jag såg två avsnitt på raken och det är en fantastisk serie. Speciellt en scen i slutet av andra avsnittet där Elena strosar runt i kvarteret i Neapel och betraktar folklivet är imponerande vackert fotograferad. Alltså, jag är ingen filmrecensent så jag vet inte riktigt hur man ska uttrycka sig, men jag såg den här scenen om och om igen och när jag stängt av tv:n och skulle gå och lägga mig, loggade jag in på HBO på datorn och såg den en gång till och då tog jag skärmdumpar av några av de vackra ansiktena också. De är som skulpturer! Vilken känsla man förmedlar; alla gråtande och skrikande barn, mamman  som halvt vansinnig av ilska rusar efter sitt barn och hotar att krossa alla ben han har i kroppen, kvinnor som skvallrar, grälar eller skrattar, män som gestikulerar och handlare som ropar ut sina varor…..

Detta bildspel kräver JavaScript.


När hon betraktar folklivet inser Elena, att det är det här livet Lila vill undvika. Hon kan inte finna sig i att bli slagen och våldtagen av sin man och hon vill inte ha barn, för i och med en graviditet är kvinnan fast i slitet, armodet och eländet. Lila är en fri själ och låter sig inte underkastas. Stefano kan slå henne så mycket han vill, hon lär inte ge sig…

Det blir nog ett par avsnitt i dag också!

Dagens ordspråk:
Framgång är konsten att göra misstagen så att ingen ser dem.