Den som söker ska finna…

av Ingrid, publicerad i Nostalgi, Resor

….även om man inte finner just det man söker.

Jag ägnade mig åt strykning av dukar i går förmiddag och det är roligt när man står där och funderar på varifrån de olika alstren kommit och vem som broderat dem.

Den har mamma sytt, och den där har jag borderat själv, den där köpte jag på en syföreningsauktion och den där kommer från Mulde…….

I strykhögan fanns även duken på bilden och den köpte jag första gången vi var i Las Palmas någon gång i början på 80-talet. Varje gång jag ser Sällskapsresan tänker jag på det där första besöket på Gran Canaria, för det var ju så det var.

Vi bodde på ett litet hotell som hette Eldorado, frukost ingick, men hotellet hade ingen egen servering, utan man fick gå till en bar en bit bort på gatan. Vi var också med på en utflykt där man vandrade runt i en by med tanter som satt ute längs husväggarna och handarbetade, men jag tror inte att jag köpte något av dem, utan den här duken kommer nog från en butik i Las Palmas. Tankarna löpte iväg och jag började leta efter foton från den resan, men hittade inga. Vart kan de ha tagit vägen?

Men helt lottlös blev jag inte i alla fall, för när jag letade efter dem hittade jag ett par gamla kort av oss systrar; Ingrid, Barbro och Kerstin, som jag tror att jag inte sett förut. På bilden till höger sitter vi på trappan vid Strands där vi bodde fram tills pappa och mamma köpte hus i Vallekvior. På Strands var hela söderväggen klädd av vindruvsrankor och om man gick upp på torkvinden kunde man öppna fönstergluggarna och plocka klasarna därifrån.

Vi frös inte om huvudena i alla fall
Här mumsar vi i oss vindruvor

I dag är det en grå och regntung dag och jag lär hålla mig inomhus, för i eftermiddag ska vi ha ett styrelsemöte med SPF här i Lokalen, så till att börja med ska jag gå i badrummet och se om jag kan snygga till mig lite.

Trevlig torsdag!

20 reaktioner till “Den som söker ska finna…”

  1. Visst är det så, att många fina minnen är förknippade med saker man har! Inte bara foton ger minnen. Bloggen är ju numera en hel minnesbank! Och i dagarna väntar jag på min 8:e årsbok, som jag gör ungefär som årskrönikorna i min blogg – ett uppslag/månad.
    De foton du hittade var ju jättefina! Så nära i ålder ni systrar är! Mellan mig och min storasyster (som är död sedan 2008) skilde det 7 år och min lillasyster är 3 år yngre än jag.
    Ha en fin dag, här är molnen tillbaka…
    Kram, Monica

    1. Vi är födda 40, 42 och 44, så mamma hade det tufft några år, kanske allra värst när vi kom i tonåren den ena efter den andra.
      Kram

  2. Vilka härliga minnen som vi fick ta del av tack vare att du hittade duken som du köpte på resan. Nog tänker man allt på Sällskapsresan och kvinnorna som satt och broderade och tyckte synd om turisterna. Förhoppningsvis dyker bilderna upp. Om inte så fick vi i alla fall se två fina bilder på dig och dina systrar.

    Kram och god torsdag nu!

    1. Jag vet att de där bilderna ska finnas någonstans, eller också har de med åldern blivit så fula att jag i någon städiver kastat dem.
      Kram

  4. Fin duk och det är så trevligt att minnas olika händelser, i och med dukarna.
    Bilderna med systrarna, påminner om dom bilder som jag har då jag var i den åldern, då det gäller kläder och precis sådana mössor hade vi också. Men det är klart, vi är ju nästan lika unga, så det kanske inte är så kontigt.
    Ha det fint.
    Kram!

  5. Jag plockade bort mina juldukar idag.
    Visst är det trevligt att hamna i nostalgiska tankar.
    Jag broderade en del tidigare, men slutade helt för ca 20 år sedan när axeln blev för dålig och synen började försämras.
    Kram

    1. Mina ska plockas bort i morgon, se är det bara gardinerna som ännu får hänga med ett tag, men de är inte juliga och byts inte förrän till vårstädingen. Kram

  6. En sådan fin inledning på texten – klokord med värde!
    Och så fina minnen med broderierna, fina gamla foton också.
    Redan det att kunna minnas är ju nåt att vara tacksam för ❤

  7. En vacker duk, och visst är det roligt med minnen som kommer med saker! Så roligt att du hittade bilderna, otroligt med vinrankan!

    1. En liten historia bara för dig:
      Värden som vi hyrde av var väldigt rädd om sina vindruvor och en dag när jag var i 6-7 årsåldern skulle han åka bort. ”Nu lilla Ingrid, får du var snäll och hålla vakt och om någon tar vindruvor vill jag att du talar om det för mig!” Det lovade jag givetvis.
      En dag såg mamma från köksfönstret att farbror Sune kom hem och i samma sekund fick jag också se honom. Jag störtar mig ut skrikande: ”Farbror Sune, farbror Sune! Mamma har tatt så vansinnigt mycke vindruvor.”
      Vad som sedan hände vet jag inte och det är mamma som har berättat det här för mig, för själv kommer jag inte ihåg händelsen. ♥

  8. Så trevliga minnen du hittade – roligt med fotografierna – så typiskt när man letar efter något – och hittar något helt annat.
    Kram

Kommentarer är stängda.