♥ 10 år av saknad ♥

I dag är det 10 år sedan Åke lämnade mig, 10 år av saknad har det varit, men jag vet att han finns där någonstans och tänker på mig och ser till att jag har det bra. Jag förnimmer honom ofta där till höger om mig i sängen.

Här är vi på vår tvådagars bröllopsresa på Stora Karlsö pingsten 1961 och sedan fick vi nästan 51 år tillsammans. Jag hade tur som hittade min livskamrat redan när jag var 18 år. Livet här vid Odvalds kan aldrig bli detsamma sedan jag blivit ensam, för ensamt känns det onekligen ibland, men det är helt ok ändå.

I dag regnar det igen och det är mörkt och dystert. Det var tur att jag var ute och rörde på mig lite igår i alla fall, för i dag ser det ut att bli en innedag. Den soliga och vackra måndagen gav också en väldigt vacker solnedgång. Det upptäckte jag när jag gick ut i köket vid halvfemtiden och då passade jag på att ta ett kort innan ytterbelysningarna tändes.

Hur gick det nu i kampen mellan Eskelunds och Bake my day? Eskelunds semla hade godare mandelmassa och Bake my day´s mycket godare bulle. Vad köper jag nästa gång? Jag är inte säker på att det blir någon nästa gång. 😉

Dagens ordspråk:
Diplomati är att låta någon annan få som man vill.

Trevlig tisdag!

29 reaktioner till “♥ 10 år av saknad ♥

  1. Tio år redan. Ja, tiden går fort. När man levt så länge tillsammans så är det inte konstigt att saknaden om tomheten blir stor. Fint att du kan förnimma honom vid din sida och minns att du skrivit om det tidigare.

    Då är fastlagsbullarna analyserade nu. Vi har ätit från två olika konditorier och resultatet blev liknande. Nu gäller det att hitta den optimala bullen men om det blir så återstår att se…

    Önskar dig en fin tisdag!

    Kram

  2. Fina foton och fina minnen ❤ Visst finns han där vid din sida och ni får ses senare igen. Det är så fint med par som hållit länge ihop, och att höra hur den som lever längre ofta förnimmer den andras närvaro.

  3. Fina bilder och fina minnen du har av Åke.
    Jag har ännu inte köpt någon semla för avsmakning. Funderar på om man ska ta en sväng till Bagarns nån dag och smaka av hans semlor.
    Kram

  4. En minnesdag för dig, det förstår jag. Du talar alltid så fint om din man och sätter blommor vid hans foto och på hans grav, det måste vara en tröst att förnimma hans närvaro. Ha en fin dag med många goda minnen!
    Kram, Monica

  5. Oj 10 år! Jag förstår att dina tankar ofta är hos honom.
    Jag är glad för varje dag som jag får ha Berra kvar, trots alla hans krämpor.
    Kram/Kicki

    1. Var du glad så länge du har Berra kvar, för att leva ensam är inte höjdare, speciellt i dessa tider. Man känner sig som en eremit!
      Kram

  6. Jag blev änka 2009. Som tur var beslöt sig en gemensam bekant för att para ihop Bernt och mig, och vi två kunde båda se framåt efter våra kraschar i livet. Vi firar tioårs bröllopsdag i sommar. Jag har inte börjat med fastlagsbullar än, har en Runebergstårta kvar…

    1. Åke påstod alltid att han ville att jag skulle ”skaffa en ny” om han skulle gå bort, men jag har inte gjort några som helst försök till det. Jag tror att jag helt enkelt har blivit för lat….

  7. Fina bilder och fina minnen! Tror säkert Åke finns med dig, liksom jag tror Lasse finns här hos mig på något vis.
    Har inte smakat någon semla i år … får se om det blir av.
    Bra ordspråk!
    Kram

  8. Så då har din 10-års minnesdag kommit ❤ Klart att Åke finns på din högra sida. Det är så jag upplever min Sigge också, fastän han alltid gick på min vänstra sida. Men så var han högerhänt så det blev mer bekvämt med höger axel.

    Ingen semla har kommit till mig ännu.
    Blev lite full i skratt över ditt ordspråk, för det var precis den taktiken vi körde i söndags, vi två kyrkvärdar.
    Trevlig tisdag! Kram!

    1. När vi hade gravsättningen för Åke undrade klockaren på vilken sida hon skulle gräva, så att vi får ligga som vi är vana. Det var omtänksamt tycker jag. Kram

  9. Så som Du vårdar minnet av Din käre Åke skall Du ha all heder skall Du veta. Det ger även oss som läsare av Din blogg en känsla av att livet trots allt, kan gå vidare vid förluster av nära och kära. Empati och lyhördhet är säkert egenskaper som ger styrka och skänker upplevelser av närhet.
    Kram till Dig!

  10. Visst är det konstigt hur fort tio år går på ett sätt, och samtidigt är det så nära. Kram

  11. Precis som dig är jag tacksam för att jag träffade min käre gubbe så tidigt. Jag var faktiskt bara 15 år och han 20, så nu för tiden hade det väl betraktas som ett barnarov. Men jag var väldigt ”mogen” för min ålder….. 🙂
    Tack för önskningen om sjukhusbesöket. Hur som helst så är man ju lite orolig i det undermedvetna när det gäller såna här saker. Även jag som nästan aldrig brukar oroa mig….. 🙂 🙂
    KRAM/Susie

    1. Jag var bara 17 år när vi började vara tillsammans och då var Åke 29, så det var verkligen barnarov. Mamma var inte glad om man säger så!
      Kram

  12. Det var en lång tid som ni fick rå om varandra och jag kan förstå att efter att ha haft någon som älskat en så lång tid så måste det fattas något men precis som du säger finns han med dig ändå även om han inte syns. Jag kan också känna mig ensam ibland men jag har ju mina bröder och vänner i närheten i alla fall och jag är ju van att leva ensam med mina fåglar djur och vänner och det får duga.

  13. Tittar tillbaka lite nu. Konstigt, jag skrev en lång kommentar till detta samma dag du skrev och nu finns den inte. Kanske tryckte jag inte på ”Skicka kommentar”.

    1. Det var ju konstigt Lena, Jag har kollat i skräpposten och din kommentar har inte hamnat där heller. Tack för att du försökte i alla fall. Kram

Kommentarer är stängda.