Odvalds-Sicklings tur&retur med Britta Marakatt-Labba

I dag skippade jag solstolen och bestämde mig för att gå på en promenad i stället och under tiden skulle jag lyssna på Britta Marakatt-Labba, en samisk konstnär som främst är känd för sina broderier.

När Kerstin och Hassine varit här har vi diskuterat lite om avstånd och hur och var man ska gå och jag var absolut säker på att den absolut kortaste vägen mellan Odvalds och Sicklings var genom skogen bakom vårdcentralen, över vägen och sedan gamla järnvägen, genom Rodebjers hage och ut på 140-vägen, men det visade sig att det är 200 meter längre än att gå via Södra kustvägen. Det var ju lite försmädligt, men nu är det bevisat i alla fall.

Medan jag gick lyssnade jag alltså på Britta Marakatt-Labba och hon var riktigt bra. Med sin vackra norrländska dialekt berättade hon om hur det känns att bli kallad lappdjävel i tvättstugan. Hon berättade om hur hennes pappa blev ihjälkörd när hon var fem år och lämnade hennes mamma ensam med 10 barn. Hon berättade också att hon själv var det sista barnet i samebyn som var född i en kåta och om hur illa samebarnen blev behandlade i skolan.  Ett helt underbart och väl genomtänkt musikval gjorde hennes sommarprat till ett av de bättre.

Ännu är det
enormt vackert på vägrenarna med cikoria, tistlar, renfana och pukvete bland annat och så ett och annat stiligt kungsljus.

Trevlig fortsättning på fredagen!

9 reaktioner till “Odvalds-Sicklings tur&retur med Britta Marakatt-Labba

  1. Jag lyssnade också på Brita Marakatt-Labba och tyckte att det var otroligt att vi, i vår moderna tid, har behandlat samer så illa! Jag skulle varit stolt, om jag haft aldrig så lite, sameblod i mig! Ett mycket intressant program!
    Er dikes-växtlighet är ungefär samma som här i Sydskåne, ser jag. Så vackert det är nu!
    Det var ju förargligt att du hade fel ocm vägsträckan, men kanske din väg är vackrare?
    Ha det så bra, kram, Monica

    1. Jag tycker också att hon var väldigt intressant att höra på.
      Nu är det så vackert i alla trädgård och alla dikesrenar så det var nästan finare att gå landsvägen.
      Kram

  2. Blir så upprörd över hur samer behandlats och ännu behandlas. Kyrkans makt var stor förr och kyrkan ansåg att samerna inte var lika ”goda” som andra ”svennar”. När min mamma gick i skolan var det många samebarn som inte förstod svenska. Att pratat samiska var enligt lag förbjudet. Läraren talade om på svenska vad barnen ska göra. Mamma som var dubbelspråkig översatte till de barn som inte förstod svenska vad läraren vill att de ska göra. Läraren borde ha uppskattat mammas förmåga att översätta till barnen, men istället straffades mamma, för hon hade pratat samiska och det var enligt lag förbjudet!
    Visst har det förändrats till det bättre, men ännu återstår en hel del.
    Kram

    1. Jag vet ju att du har samiska rötter, så du vet vad det här handlar om. Jag tyckte att det var ett väldigt intressant program i dag.
      Kram

  3. Knepigt det där med alla våra folkslag. Vissa har ansetts bättre än andra.
    Förhoppningsvis har det blivit bättre med åren. Klokare beslutsfattare?
    Men du – vad är Norrländska? Finns det Svealändska och Götaländska?
    Vad jag vet finns det enorma mängder dialekter i vårt avlånga land. Varje älvdal har sitt språk. I Jämtland där jag växt upp har varje by sin dialekt. Går inte att fösa ihop alla till Norländska….

    1. Förlåt, förlåt! Men om vi nu ska vara så petiga, så är det lika illa att säga att vi pratar gotländska på Gotland. Även här finns det många olika dialekter.

  4. Jag lyssnade förstås också på Britta, så fint hon pratade!
    Det har varit mycket sorgset sommarprat i år, tycker jag. Sällan har jag gråtit så mycket som i år eller är jag väldigt känslig…starka berättelser har det varit i alla fall.
    Kram Inger

Kommentarsfältet är stängt.