Narcissism

…är en individs självupptagenhet, självförhärligande och överdrivna tro på den egna förmågan, det har jag läst mig till på Wikipedia. Termen kommer från namnet på den grekiska mytologiska figuren Narcissus, en vacker yngling som blev förälskad i sin spegelbild när han såg den för första gången i en källa.

En studie gjord av forskare vid Wester Illinios University visar att Facebook-användare med många Facebook-vänner och som regelbundet uppdaterar sin status och lyfter upp det egna jaget, löper större risk att vara drabbade av narcissism. Hur är det med en bloggare som inte kan hålla sig från datorn? Jag misstänker att det finns ett narcissistiskt drag hos många av oss. För vad är det annars som gör att vi inbillar oss att våra liv och tankar skulle intressera andra.

-Kan hela världen se det här? kunde Åke fråga ibland när jag satt vid datorn, speciellt om jag lagt in någon bild där han var med.

-Ja, så är det. Hela världen kan se det.

Och hela världen kan läsa det jag skriver! Nu är det inte så många som är intresserade av det förstås, men några är det i alla fall och det är nog där det narcissistiska draget kommer fram – det är väldigt roligt att se när statistiken visar att det varit många besökare på bloggen.

Anledningen till de här spekulationerna är att jag satt och läste igår och boken jag läste var väldigt berörande. Jag skulle bara sitta ute en stund på förmiddagen, men det blev för kallt, så jag gick in och satte mig i stället och där blev jag sittande tills boken var utläst, för
I MORS KLOR är väldigt spännande.

Vad hände egentligen med pappa Folke? Varför har lille Gustav inga lekkamrater? Och hur kommer det sig att hans storasyster Desirée smusslar undan sin mat? I MORS KLOR är en spännande och omskakande roman som handlar om en tillsynes helt vanlig familj i ett lika vanligt radhus. Men under den välpolerade och dammfria ytan döljer sig ett mörker i form av mamma Ingas sociala strävan och manipulativa sätt . Det påverkar hela familjen som dessutom är belagd med munkavle – allt måste stanna innanför radhusets väggar. Stig in hos familjen Lundeborg och läs om det som inte fick berättas. Historien tar sin början på 1950-talet och följer familjen under många händelserika år. 

Sanne Forslund är en 64-årig gotländska, som har arbetat som flygvärdinna på SAS, marknadsekonom och projektledare. Det här är hennes debutroman och jag väntar med spänning på uppföljaren – I chefens revir.

Trevlig torsdag!

27 reaktioner till “Narcissism

  1. Låter som en läsvärd bok. Den finns tyvärr inte på Storytel, men kanske på bibblan. Får kolla.
    Kram

  2. Den boken lät intressant.
    Jag hoppas verkligen att jag inte lider av narcissism, även om jag också bloggar.
    Vår dotter har varit gift med en man som definitivt led/lider av narcissism. Där finns bara ett som är rätt, hans. Jag tror att en sån människa till slut blir väldigt ensam.
    Kram/Kicki

    1. Det måste vara hemsk att leva med en sådan människa!
      Jag tror väl knappast att någon av oss lider av den sjukliga formen av narcissism, men några små drag har vi nog av det i alla fall. 😉
      Kram

  3. Så Du fann den läsvärd. Jag sträckläste också den och blev beklämd. Det är ju verklighet för flera människor.
    Och jag tänker ” så lätt det är att dömma människor som är lite utanför de så kallade ramarna” Det finns alltid en orsak när en person drar sig undan eller beter sig speciellt.
    Nu har värmen anlänt men vinden har bråttom idag. Kram

    1. Det har blåst hemskt här också. På förmiddagen gick det inte att sitta ute, men nu har jag legat ute i solstolen (fullt påklädd) och sovit middag en stund. Riktigt skönt var det!
      Kram

  4. Ja, ett litet drag av narcissism har nog vi, som bloggar! För även om jag säger att jag använder bloggen som dagbok/fotoalbum stället för vanliga album, så vore det ju trist om ingen läste den! Men det roligaste med bloggen är ju de vänner man får genom den! Och det är inte narcissism!
    Jag tycker att det är väldigt trevligt att läsa om ditt liv på Gotland och blir smått orolig om du inte skriver någon dag. Så du gläder mig verkligen med din blogg!
    Tack för alla trevliga stunder du gett mig!
    Sol och ganska varmt här idag, men blåsigt!
    Ha en fortsatt fin torsdag, kram, Monica

    1. Tack snälla Monica! Jag uppskattar verkligen alla vänner jag fått via bloggen och många har jag fått träffa IRL också och det har bara varit positiva möten. Sedan jag blev ensam har bloggen kommit att betyda ännu mera än förut. För det är ju ni, mina kära bloggvänner som först och främst får veta vad jag har för mig.
      Kram

  5. Nog kan jag ställa mig i ledet med som Narcissism männinska typ lite då… når man sitter och skriver/lägger in/kommenterar en blogg så är man ju försluten i en liten bubbla. Jag läser noga och svarar/kommenterár så riktigt man kan. Facebook delar jag oftast men då och då kommer en pangbild in också 🤗 Visst är det kul med många besökare… när jag startade förde jag anteckningar hur många som besökte det eller det…, så då hade jag nog en släng 😉 Vist ska man tro på den egna förmågan. En kompis till mig puffade och påtalade att ordna en hemsida och lägg upp dina bilder så folk kan se. Så då kom det 👍 På Facebook har nag mest roliga bilder på användarprofilen liksom. Kram

    1. Det ligger mycket i det du skriver och jag har ju haft tankar åt det hållet jag också. Man vill förstärka jaget och betyda lite mer än den vanliga gråa vardagsmänniskan.
      Kram

  6. Jag har inte tänkt på det förut, men min Pusselbit tyckte många gånger att jag försjönk in i bloggens värld och han kände sig ”utanför”. Jag kunde inte riktigt förstå det, för han satt ju med sitt vid datorn.
    När han sen blev sjukare, vände han på steken, då blev han plötsligt stolt över att jag ”arbetade” med bloggen. Tror han förstod att bloggen skulle ha betydelse för mig efter det att han gått bort. Och så blev det.
    Men det är klart, jag tycker det är roligt med många besökare! Skriva för byrålådan har jag gjort tillräckligt innan.
    Ett intressant inlägg, Ingrid 😀 stor kram, Gerd

    1. Jag kan rekommendera boken. Den är ganska ruskig och att någon av oss ska bära sig åt som Inga kan jag väl aldrig tro, men jag känner igen dragen lite och hennes manipulativa sätt när jag tänker på min svärmor. Hon kunde komma med tvärsäkra påstående och om hon blev motsagd brukade hennes replik vara: ”Jaha, nu ska ni göra mig till lögnare också”. Det var inte lätt alla dagar.
      Kram

  7. Jag kan knappast lida av det. För jag gillar inte att gå förbi spegeln och se gubben som jag inte känner igen. Var det bättre förr? Då kunde det vara en retlig ”finne” som dykt upp på näsan, precis innan jag skulle gå ut och dansa. Nu ler jag snett åt den yngre killen inom mig.
    Tack för boktipset.
    Det mesta handlar om måtta. I mitt fall säger hjärnan ifrån. Då vet jag att jag måste ta en paus. Sedan har klockan en förmåga att gå fortare när man fastnar i något intressant på Blogglandia. Ofta spar jag krafter och kommenterar inte. För jag har en svaghet och verkar inte kunna skriva kort. 😉 På tal om tiden. Jag upplever som den går fortare och fortare ju äldre jag blir. Skrämmande på ett vis.
    Kram Bosse

    1. Spegeln undviker jag också gärna, för bilden där stämmer inte alls överens med min självbild.
      Tiden går fort när man blir gammal, så är det och det är väl därför pensionärer försöker tränga sig före i köer och är allmänt stressade.
      Kram

  8. Man får fundera lite över sina motiv, förstås. Och sen kan jag helt hålla med om det här att man blir lite förvånad över den där människan i spegeln…

  9. Bokens tema påminner lite om det som visades i programmet som gick efter Efterlyst ikväll. Tror det heter nåt som ”I mördarens huvud” eller nåt liknande….. En otroligt hemsk, men samtidigt otroligt intressant berättelse där den kvinnliga mördaren erkände ett fruktansvärt mord i intervjun till programmet! 😯
    KRAM/Susie

  10. Intressanta tankar detta om narcissism. Även om jag bloggar så tror jag inte att jag lider av detta. Jag finns ju även på FB, men är sällan där – är med mest för att det finns bra grupper där man kan lära sig mera om sånt man är intresserad av.
    Tack för boktipset – ska kolla på biblioteket om de har den.
    Kram

  11. Jag tror inte jag lider av den åkomman, men visst är det kul när man ser att andra gillar det man skriver. Jag skrattade gott åt din förklaring varför pensionärer är så stressade. Det ligger kanske något i det. Kram

  12. Ja du Ingrid Vi kämpar på med våra bloggar. För mig som bor i skogen så är det så roligt att ha bloggvänner och läsa om deras liv men det är klart att det inte vore lika kul om ingen läste våra bloggar. men det är bra för minnet att kunna gå tillbaka och se vilket väder det var och vad man gjorde för 10 år tex.

    1. Det är väldigt praktiskt att leta sig tillbaka i gamla blogginlägg. Innan bloggtiden skrev jag i mina 10-årskalendrar så sedan1983 finns det anteckningar om väder och vind, sådd och skörd, födslar och dödslar….
      Kram

  13. Ett intressant ämne minst sagt men jag tror inte att gemene man bland oss bloggare stämmer in på detta. Jag har haft två elever vars mammor stämde in på diagnosen och barnen hade, för att tala klarspråk, ett helvete. Så skrämmande…

    Kram och god kväll!

Kommentarsfältet är stängt.