Titeln till boken om mitt liv

Jag har ju ännu ett uppdrag kvar att redovisa i dag, Orsakullans bloggutmaning den här torsdagen går ut på att klura ut titeln till boken om mitt liv. Det har inte varit lätt minsann, för jag har problem redan när det kommer till att sätta rubrik på mina blogginlägg. Men jag har efter mycket grubblande kommit på titeln och det får bli Ingerittan . Det kallades jag för hemma ibland och så skaldade man:

Ingerittan satt på taket
Ingerittan ramla ner
Ingerittan slog ihjäl sig
Ingerittan finns ej mer

Vi hade ett hembiträde när jag var barn, som sjöng en massa visor och trallade och rimmade och skojade med oss barn och jag tror nästan att det var hon som hittade på det här.

Ingerittan; det är faktiskt mitt enda, sällan använda smeknamn.

Jag läste någonstans att man skulle kontrollera titeln på sin kommande bok väldigt noga innan man bestämde sig,  så att man var säker på att det inte redan finns någon med samma namn och jag har kollat. Någon bok med titeln Ingerittan finns inte när man googlar, så den blir jag ensam om.

Trevlig kväll!

24 reaktioner till “Titeln till boken om mitt liv

  1. Det var en häftig titel men hemsk sång … den skanderade vi också som barn men då förstås inte med Ingerittan som huvudperson.
    Kram från Skatan som också har suttit på det där taket och ramlat ner.

  2. Vi sade Faderittan satt på taket, så det kanske bara det hon bytte ut mot Ingerittan.
    Då får vi vänta på din bok nu då.
    Kram/Kicki

  3. Nej, det finns nog ingen bok som heter Ingerittan! Ett gulligt smeknamn, tycker jag, men skaldandet var ju inte så snällt! Men den ramsan använda ju till många olika namn!
    Själv kallas jag alltid för Nickan av släkt och nära vänner, medan arbetskollegor alltid har sagt Monica. Det gällde att tänka sig för innan man skrev under julkorten…
    Vad en bok om mitt liv skulle heta, kan jag inte komma på, det vore nog en högst ointressant bok!
    Ha det gott, kram, Monica

    1. Du må tro att jag grubblade innan jag kom på titeln. Jag är ju inte speciellt kreativ, så finna på något mer slagkraftigt gick inte. Nu lär det väl inte bli någon bok om mitt liv, så det spelar ingen roll alls. Kram

  4. Hahaahaaa… nej usch, förlåt att jag skrattar.
    Jag har en besynnerlig humor, men den där versen var på något sätt makabert rolig.
    Du har överlevt i alla fall och jag säker på att dina anteckningar, seriösa och jordnära, skulle bli en läsvärd bok ❤

    1. Har man väl bestämt titeln, så är det ju bara att sätta igång sen. Jag gjorde ju en receptbok på Solentro förra året, så varför inte en biografi i år…..
      Kram

  5. Jag hade en sång:

    Lille Trille sad på hylle, lille Trille ramla ner, ingen mand i Danmarks land, lille Trille hjelpe kand.
    Lille Trille var ett ägg – på tal om din vers.

    Den boktiteln blir du ensam om, ja. Ja, vad skulle min bok heta? Geddfish, förstås 😀

  6. Hej Ingerittan! Det var en bra titel. Kom också på en ramsa som vi alltid sa till en pojke som hette Otto. Den var så här: Otto Totto Timotej, kommer sotar´n tar han dej, stoppar dej i säcken, rullar dej till bäcken. När sen bäcken sinat ut, hoppar lilla Otto ut. Inte heller så snäll, men ramsor är ganska roliga.

  7. Nu har du bokens titel klar … bara att börja skriva 🙂 Ett gulligt smeknamn, men som sagt – ramsan är inte så gullig. Känner igen den från min egen barndom 🙂
    Kram

  8. Låter som en bra boktitel, och annorlunda. Men jag blir inte riktigt klok på om jag ska tolka den som positiv eller negativ. Får en känsla av att det är både och. Ramsan verkar ju inte särskilt positiv i det här fallet.
    Känner igen den som en ramsa som funnits med genom tiderna. Jag hörde den som barn … mina egna barn hörde den också … men jag kan inte minnas att jag någonsin hört annat än ”Faderittan satt på taket … osv”. Kan inte minnas att den användes för att peka ut någon. Men det gjorde den säkert … någonstans. Det är bara jag själv som inte varit med om det.

    Däremot ficka jag med mitt namn höra följande:
    ”Louise, polis, potatisgris. Gå hem och laga morsans spis.”
    😉
    Kramis

    1. Positiv, eller negativ titel? Ja, det kan man fråga sig, för någonstans på vägen försvann den där spralliga och frimodiga Ingerittan och jag har inte lyckats hitta henne igen. Jag tror att hon helt enkelt ramlade ner och dog faktiskt.
      Hoppas att du inte led alltför svårt av den där ramsan!
      Kram

      1. Det är nog något vi upplever lite till mans (och kvinns), att något med tiden ramlat ur oss och dött.
        Polisramsan led jag inte nämnvärt över. Den var rätt harmlös och syftade helt till att rimma med mitt namn. Då fanns det saker som var mycket värre …
        Kram

Kommentarer är stängda.