Temat Orsakullan valt för den 7 mars är Det bästa med mina föräldra är att…
Även om det är många år sedan mina föräldrar gick bort minns jag dem med glädje och tacksamhet.
Mamma, Stockholmsbruden som hamnade på Gotland. Det låter så modernt med cykelsemester på Gotland, men det är inte alls något nytt påfund, för under just en sådan träffades mamma och pappa. Efter många kringelikrokar, så blev de ett par, men då i Stockholm, så där är jag född. Men jag var bara ett par år när vi flyttade till Gotland.
Mamma var en duktig sömmerska och hon sydde inte bara till oss barn utan även för andra, men inte i så stor utsträckning. Hon fick tre barn på mindre än sex år och så omodernt som vi bodde de första åren, hade hon nog full sysselsättning med barn och hushåll. Hon sydde allting till oss, till och med ytterkläder.
Det var roligt att ha en mamma som var från Stockholm, för då fick vi ofta åka dit och hälsa på släkten. Lite fintaliga blev vi också och ibland blev vi retade i skolan för att vi pratade annorlunda än de andra barnen. ”Har du varit ute på hamnpiren?” kunde någon lustigkurre fråga.
Mamma blev ensam med oss tre tonårsflickor, när hon var bara 44 år och då fick hon jobb på Åvallegården (ett pensionärshem), där hon sedan blev kvar tills hon gick i pension. I dag kan jag inte göra annat än att ha dåligt samvete för att jag inte var ett bättre stöd för henne än jag var, då pappa gick bort, men jag får väl ursäkta mig med att jag just då hade fullt upp med att hitta min väg i livet.
När jag själv fick barn var mamma ett stort stöd, som jag alltid kunde vända mig till och nu sydde hon flitigt igen. Eva fick många fina klänningar.
Det bästa med pappa var allt han lärde oss om naturen. Han var en genuin friluftsmänniska, som i sin ungdom varit aktiv i idrottsföreningen i Klintehamn och spelat både fotboll och bandy. Vi hade inte bil, så det blev många och långa cykelturer och innan vi var så stora att vi kunde cykla själva, spände han fast en cykelkärra på sin cykel och där placerade han en låda, där vi barn fick sitta/ligga. Jag kan inte låta bli att jämföra de cykelturerna med bilutflykterna Åke och jag bjöd våra barn på när det blev söndag. Hur roligt kan det ha varit för dem att åka ut och se på åkrar? Jag önskar att de fått uppleva lite mer av det mina föräldrar gav mig och mina systrar.
Pappa skrev underbara brev, brev som jag önskat att jag hade kvar i dag, men mamma var en kastare, så de finns inte kvar (tyvärr har jag nog ärvt det draget av henne). När jag gick på läroverket i Visby fick jag brev från pappa adresserade till ”Lindrigt studerande Ingrid Svanborg”. Han hade en härlig humor och det fanns väl nästan ingen i Klintehamn som han inte hade öknamn på. Landsfiskalen kallade han till exempel för Landsvägsgalen.
Jag sörjer över att pappa aldrig fick träffa sina barnbarn, för han hade varit en underbar morfar.
Livet efter 80 
Så fint du skriver om dina föräldrar! Din pappas formulering i brevet till dig vittnar verkligen om en härlig humor! När man själv är ung och är på väg att finna sin egen väg i livet är det inte alltid lätt att vara ett stöd för sin mamma. Min mormor blev änka i samma ålder med tre döttrar och min mamma som var äldst var 16 år. En god ekonomi underlättade men det var ändå tufft.
Pappa och jag åkte antingen till flygplatsen och tittade på planen eller till hamnen och båtarna. En väldigt engagerad och närvarande pappa på alla vis och en pappa som gjorde allt för barn och barnbarn.
Kram och ha en fin torsdag!
Jag nästan ryser är jag läser om din mormor, hon fick ju uppleva nästan detsamma som min mamma. Fast mammas ekonomi var inte så bra precis, så hon hade det tufft.
Och en härlig pappa verkar du också ha haft.
Kram
Du har fina minnen av dina föräldrar. De påminner lite om mina. Min mamma var duktig att sy och min pappa hade också mycket fantasi och humor. Kram
Ja, det låter som om vi har liknande minnen av våra föräldrar. Kram
Så underbart levande du berättar, Ingrid! Riktigt kul att läsa om din barndom.
Min mamma sydde också det mesta, ibland gick vi hem till en sömmerska om det var lite finare plagg.
Pappa var social och utåtriktande, duade alla, och otroligt händig med allt.
Ha en fin torsdag! Kram, Gerd
Det låter som om vi hade liknande minnen av våra föräldrar. Kram
Här är en till som bara har härliga minnen av sina föräldrar. Så trevligt att läsa om dina även om jag inte kan låta bli att få en tår i ögat när jag såg att din far aldrig fick se sina barnbarn. Det var väl kanske också sorgen i min fars liv trots att han blev 83, jag har ju inga barn och han saknade barnbarn mycket. Och precis som du skriver; Ingenting är nytt när det gäller kärleken och cykelsemestrar! *fniss*
KRAM/Susie
Ja, pappa dog när jag var 17 år och jag har saknat honom enormt. Han skulle ju varit med mycket längre. Kram
Så roligt att få läsa om din trygga, fina barndom! Jag är säker på, att båda dina föräldrar skulle vara mycket nöjda med din beskrivning av dom! Bra så tråkigt att din far dog så tidigt att han inte hann träffa dina barn!
Min barndom är inte helt olik din. Vi var ju också tre systrar, men med lite längre mellanrum mellan min storasyster som var 7 år äldre än jag och in lillasyster, som är 3 år yngre.
Pappa var norrlänning och när vi skulle lära oss prata, så sa min mormor till min mamma. ”Låt Gustav prata med dem!” Hon tyckte att han hade vackrare dialekt. Så vi pratade också lite annorlunda än dom gjorde i området vi växte upp i i Malmö! Min pappa dog när jag var 26, så han hann precis träffa mina två första barn…
Oj, så långt det här blev…
Stora kramen, Monica
Så intressant att få reda på hur din uppväxt var! Det blev inte alls för långt, det är bara roligt att få ta del av dina erfarenheter och på så vis lär vi ju känna varandra bättre och bättre.
Kram ♥
Det är så roligt att läsa om dina minnen kära kusin. De väcker även mina. Kram!
Jag kan tänka mig det Göran, kram på dig!
Så fint du skriver … och beskriver dina föräldrar och vad de betytt för dig!
Själv var jag inget önskat barn och ingen ville ha mig när mina föräldrar skildes.
Kram
Det låter ledsamt, men jag hoppas att du fick en bra uppväxt i alla fall. Kram
Jag hade en bra uppväxt hos farmor och farfar 🙂
Kram
Du skriver så långt, så fint och detaljerat ❤
Kram!
Tack Carita!
Jag kanske blir lite mångordig……
kram
Fin beskrivning av dina föräldrar. Min mamma var också duktig att sy, sticka och virka. Jag hade alltid så fina examensklänningar. Kram!
Tack Laila! Mamma var väldigt duktig, men jag lärde mig aldrig att sy. Kanske just för att hon gjorde det så bra. Jag har väl snörpt ihop en och annan kjol, lappat och lagat och sytt gardiner, men det är allt. Kram
Så fint skrivet om dina föräldrar, man kan riktigt känna hur det var.
Min mamma va också duktig på att sy, men jag fattar inte att hon hann med.
Hon blev ju änka med 4 barn när jag var 10, men knapert var det ekonomiskt.
Jag har sett i en gammal kassabok, som var hennes, hur hon lämnade symaskinen till pantbanken mer än än gång för att få 25 kr, och sen lösa ut den igen nån månad senare.
Kram
Jag tänka vad kvinnorna slet på den tiden. Det gör de i och för sig i dag också, men det var nog svårare då. Kram