Bloggutmaning – Sådan var jag som liten

av Ingrid, publicerad i Bloggteman, Nostalgi

I dag, den 3 mars har Orsakullan gett oss uppgiften att skriva på temat Sådan var jag som  liten. Jag har nog erkänt de flesta av mina synder tidigare under de 15 år jag hållit på att blogga, men alla har ju inte hängt med under hela tiden, så för några kan det  kanske vara intressant att få veta hurdan jag var som barn.

Första stycket kopierar jag rakt av från min sida med rubrik Kroppen:

Jag var en liten rundkindading, mörk flicka med rosett i håret, ojämna fula tänder och utstående öron, så upplevde jag mig själv i alla fall. Dessutom hade jag ett rött födelsemärke på vänstra kinden, stort som en gammaldags tjugofemöring. Jag kände mig lite som den fula ankungen och tyckte alltid att mina systrar var mycket sötare än jag. Pappa sa att jag såg ut som Ruth Holm. Jag visste väl inte riktigt vad det innebar, men det kändes inte som om det var något positivt. En period när jag var riktigt liten var jag väldigt mager och blev undersökt på sjukhuset, men det var inget större fel på mig. Mamma fick extra ransoneringskort på socker och grädde, för att hon skulle kunna ge mig lite extra närande mat (det här var under under andra världskriget när det var ransonering på livsmedel).

Är jag lite av en osocial ensamvarg nu, så var jag helt annorlunda på den tiden . Jag sprang i stugorna, som mamma sa. Jag hade inte så många lekkamrater, kanske beroende på att vi var tre systrar födda med ett par års mellanrum och så hade vi kusin Göran och vi fyra lekte mycket tillsammans, men jag trivdes bra med vuxna och det fanns nog inte många i samhället som inte drabbades av mina besök. Det kunde gälla allt från att tigga till sig karameller till att sälja lotter för farbror Knut som var aktiv i Röda Korset och Hemvärnet.

img008
Här sitter vi alla fyra, högst upp Barbro född 42. Från vänster kusin Göran född 41, Kerstin 44 och så gamlingen, jag född 1940

Jag pratade mycket, till mammas stora fasa. Jag hade inga som helst hämningar! Jag stod på posten och rapporterade högt och ljudligt att vi hade haft en loppa hemma och att jag minsann också hade haft en bankbok en gång, men att pappa tatt ut pengarna. Stackars faster Nanny som var postmästare där! Hon, som var så fin i kanten, måste ha skämts hemskt och givetvis var det hon som rapporterade mitt uttalande till  mamma.

Jag gick in till tant Irma som drev ett bageri  och sa ”Min mamma hon säger, att förr var tant Irmas wienerbröd riktigt goda, men nu smakar de bara skit.”  Tant Irma rapporterade minsann till mamma hon också. Jag är säker på att mamma aldrig kan ha sagt att wienerbröden smakade skit, för så sa hon bara inte.

Jag var även på den tiden noga med att fullfölja mina uppdrag och när farbror Sune bad mig vakta hans vindruvor när han skulle åka bort, så gjorde jag det minsann. Farbror Sune kom hem och när jag fick se honom rusade jag ut skrikande: ”Farbror Sune, farbror Sune! Mamma har tatt så vansinnigt mycket vindruvor.

img072

Min Margareta, en nallebjörn blev sjuk och jag tog med mig henne och gick till provinsialläkare och slog mig ner där med min älskling i knät. Nu var jag ju ganska känd, eller kanske man ska säga ökänd, så jag blev uppropad i vanlig ordning och fick komma in till doktorn, som undersökte Margareta och gav henne en spruta.

Och jag ägnade mig åt falskmynteri! Man la en smörpapper på en femöring och kned på det med baksidan på en blyertspenna och vips så fick man en ny slant. Den klippte jag ut och gick till tant Sippan på banken och bad att få växla till svenska pengar. Ibland gick det, ibland inte.

Och så gick jag på restaurang, eller snarare på Klinte Hotell och beställde in mat, helst fläskkotlett och sedan fick de ringa hem till mamma och säga att jag nog inte kom hem till middagen. Betala behövde jag inte, för pappa  kom och lösa ut mig.

Sån var jag!

22 reaktioner till “Bloggutmaning – Sådan var jag som liten”

    1. Jag ställde nog till med ett elände för mamma många gånger och undrar nästan vart de där kaxiga ungen tog vägen. 😉
      Kram

  2. Men, vilket barn, värre än Emil i Lönneberga, tror jag. Det var hiskligt så många bus du hittade på och fuffens. Till skillnad emot dig var jag en liten ängel, det kan jag nog säga.
    Tack för att jag fick läsa detta.
    Trevlig söndag och varm kram till dig.

  4. Underbar läsning! Jag hade lika trevligt nu, som när jag läste det i din blogg för länge sedan.
    Önskar dig en riktigt skön söndag!
    Varm kram från ett regngrått Karlstad,
    Gigi

  5. Det var en riktigt underhållande läsning! Du var ju ett busfrö utan dess like, haha, men söt, som du var blev väl ingen arg. Du förgyllde nog tillvaron.
    Ha en skön regnig söndag, det går an med lite blött väder nån gång. Kram, Gerd

  6. Vilket härligt barn du var! Full av upptåg och väldigt social 😀

    Tack för trevlig läsning!

    Kram

  7. Tack för dagen gladaste bloggläsning! Efter att ha läst om hur du var som barn, så sitter jag här med ett stort leende!
    Kram

  8. Ja, där fick man sig dagens goda skratt, ett sånt där småkluckande skratt, som bubblar upp då och då! Tack för det!
    En del av de egenskaperna tycker jag att dy verkar ha kvar, som att vara företagsam och idog, men kanske i lite mer förfinad form… Vilken liten rolig unge du var! Och storasyster…själv är jag mellansyster av tre systrar och placeringen i syskonskaran lär ju påverka hur man är.
    Stora kramen, Monica

  10. Ojojoj, vilket busfrö!!! Det kan man inte tro! Tänk att även busungar växer upp och blir ”ordentliga” vuxna. 😂😋
    Kram/ Kia

  11. Du skriver så inlevelsefullt ❤
    Jag hade också ojämna tänder då jag var liten och min mamma skrämde mig och sa att om de inte fixas så får jag inga pojkvänner. Tänderna fixades inte men mamma fick inte heller rätt 🙂

Kommentarer är stängda.